Släpp public service fritt för demokratins skull

Detta är en artikel som också publiceras i Medievärldens public servicediskussion

Svensk public service ska inte vara någon dammig statlig institution, förpassad till gammelmediafacket. Vi ska finnas där publiken finns, både för Agda med köksradion i stugan och för barnbarnet Arvid med sin nya Iphone. Vi ska göra bra och underhållande program, sända angelägna nyheter och debatter så att folk kan delta både i politiska val och i samtalet kring fikabordet.

Det är många som tycker om public service. Somliga, som Norrans chefredaktör Anette Novak, tycker att programbolagens verksamhet ska begränsas för att inte störa marknaden. Andra, som Johan Grafström, redaktionschef på UR, varnar för hur illa det kan gå när den som anser sig hotad får bestämma villkoren. Några, som Joakim Jardenberg, vd på Mindpark, och Mikael Zackrisson, webbchef på Veckans affärer, försöker bryta dödläget och lanserar idén att inte slåss mot public service utan göra det till sitt genom att det blir fritt att återpublicera public service-material. Och jag, som är reporter och nyhetssändare på SR Västerbotten, tycker att det är public service uppgift att vara en nagel i ögat på de kommersiella mediebolagen och att erbjuda folket bra nyheter, debatt och underhållning till ett vettigt pris, inte att vara leverantör av material till mediebolag som tjänar pengar på vårt arbete.

Nu ifrågasätts public service uppdrag. Igen, får man väl säga. På kulturdepartementet finns en rapport som föreslår att programbolagen måste fråga om lov innan man startar en ny satsning. Tanken är att det ska bli en avvägning mellan värdet för publiken och risken att licensmedel används så att kommersiella medier konkurreras ut. Inte oväntat är Tidningsutgivarna positiva till idén, och public service-cheferna negativa.

Jag skulle vilja backa bandet till att tala om varför vi har public service över huvud taget. Jag uppfattar att det är mitt uppdrag att finnas där publiken finns, i radion, tv:n, datorn och mobilen. Att finnas där för hela publiken, inte bara den del som anses kommersiellt lönsam. Att finnas där för folket, för att det är en demokratisk rättighet att ta del av nyheter, debatt, kultur etc. så man kan delta i samhället, demonstrera mot planerade nedskärningar och gå till val, men också för att kunna delta i fikarumsdiskussionerna på jobbet – var det rätt låt som vann melodifestivalen? Man ska kunna delta även om man inte har så mycket pengar. Även om man inte har råd med tidningsprenumeration och betaltjänster på nätet.

Allt fler väljer bort betaltidningar till förmån för gratistidningar och webben, och SOM-institutets undersökning visar att höjda priser fått 38 procent att sluta prenumerera och 23 procent säger att pengarna inte räcker till tidning. Det är fler som väljer bort tidningen av ekonomiska skäl än för att de inte har tid att läsa den eller för att de hittar sina nyheter någon annanstans. Det är klart att det är ett problem för tidningsvärlden och mediehusen att fundera över. Att stänga in Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion bakom utvecklingshämmande förhandsprövning kommer knappast att ge mediepubliken mer pengar.

I styrelserum och på redaktionsmöten, i radiohus och i tidningsdeskar diskuteras oupphörligt hur man ska nå ut till publiken. Hur ska vi behålla den trogna publiken, och hur ska vi locka dem som ännu inte hittat oss. I Storbritannien stötte public servicebolaget BBC på patrull med satsningen på BBC Jam. Johan Grafström, redaktionschef på Utbildningsradion skriver:

”Fallet med BBC Jam är snarare ett tragiskt exempel som visar hur illa det kan gå. Ett litet antal etablerade förlagshus lyckas – utan att tydligt specificera sin kritik och än mindre belägga att de faktiskt lider skada – stänga en tjänst vars ambition var att digitalisera och demokratisera det engelska skolsystemet. Förlorarna är barn och unga i Storbritannien som gått miste om ett stort ambitiöst läroprojekt i allmänhetens tjänst.”

Sveriges radios vice vd Cilla Benkö är ledamot av European broadcasting union, EBU:s radiokommitté. Den bild hon förmedlar, som i informationen från mötet i Kroatien häromsistens, är att public servicebolagen i Europa jobbar på mot framtidens radio. Att SR/svensk public service inte går att jämföra rakt av med jätten BBC/brittisk public service men att vi kan lära oss av debatten där. Att trots SR:s relativa litenhet så lyssnar man på SR i EBU.

”Vår kunskap är ledande och efterfrågas ständigt när det gäller både programutveckling och tekniska kunskaper men vi är också bland de främsta när det gäller att tänka marknadsföring av radio och public service.”

Jag kan förstå om Norrans chefredaktör Anette Novak ser public servicebolagen som en stark konkurrent. Vi ska vara en stark konkurrent till de kommersiella bolagen, det är ju precis det som är public service roll. Tyvärr har jag inte sett till de av licensmedel välfyllda kassakistor Novak talar om, så vi har i skrivande stund inte ens en heltidstjänst vikt för webbarbete på P4 Västerbotten. Det räcker knappast för att slå undan benen på de lokala tidningsföretagen och mediehusen.

Enligt min mening måste public service vara lika bra som de andra radio- och tv-stationerna och tidningarna är, annars är vi ju inte ett fullgott alternativ för nyheter, debatt, kultur, livsstilsprogram, barnprogram m.m. Lyssnarna, tittarna och läsarna ska veta att vi inte väljer ämnen utifrån vilka annonser man kan sälja i anslutning till reportaget. Novak, som hittade en matsatsning på SR:s nya sajt undrar: ”Finns det ett starkt behov av statens ”opartiska och sakliga” receptsamlingar?” Ja, kanske finns det faktiskt ett behov av recept som inte är gjorda för/av mejeribranschen, eller sponsras av olivoljeföretaget. Mat är ju inget nytt för Sveriges radio, som vd Mats Svegfors påpekar i en kommentar, matprogram i radio har vi haft sedan 1930-talet.

Att en mediemarknad i kraftig strukturomvandling behöver tid för att formas av många fria aktörer håller jag med Norrans chefredaktör om. Till skillnad från henne drar jag inte slutsatsen att det behövs ännu en statlig utredning av public service uppdrag, jag tycker vi behöver lyssna mer på publiken.

Vad ska det bli av radiokocken i framtiden, hur ska nyheterna bäst göras och förmedlas så att så många som möjligt kan ta del av dem? Du som lyssnar, läser och bryr dig om Sveriges radio är inbjuden att diskutera, kommentera, reflektera över Framtidsutredningen som nås även via @framtidensmedia på twitter.

Lillemor Strömberg
Reporter och nyhetssändare på Sveriges radio P4 Västerbotten

Fusk i gemensamstyrka.se

Så har då redaktionen bakom GS-fackets tävling gemensamstyrka.se gått ut med informationen om fusket.

»Som ni ser i topplistan saknas plats nummer 3. Den tävlande idén som låg på plats nummer 3, ”Lilla löpet” har fuskat sig till röster, så det bidraget kommer tyvärr att diskvalificeras från tävlingen. Vi är ledsna över detta och ser nu över rutinerna så att sådant fusk ej kommer att ske igen. //Redaktionen«

Jag har ju skrivit om detta förut, och beskedet jag fått från redaktionen via mejl är att det endast är ett tävlingsbidrag som misstänks för fusk.

Till Lilla löpet har jag mejlat på de tre tillgängliga adresserna och bett om en kommentar, men inte fått något svar. Åtminstone inte ännu.

Tävlingen fortsätter i 18 dagar till, de 20 bidrag som fått flest röster den 1 maj går till final.

Att marknadsföra engagemang

Fackföreningsrörelsen bygger på solidaritet, att stå enade, att slåss för varandras gemensamma bästa. Facket är inte bara ett gäng socialdemokratiska politiker-in-spe i LO-borgen. Facket är visserligen sprunget ur arbetarrörelsen, kampen för drägliga förhållanden på fabriksgolvet, mot fabrikörn, träpatron. Kampen för att slippa vara livegen mot bonden, handlarn, chefen. Kampen för att slippa stå med mössan i hand och vara tacksam för vad man får. Men fackföreningsrörelsen i dag är mer än sin historia.

Det är en lobbyorganisation med utredningsverksamhet och presstjänst. Det är en kampanjmaskin som driver den svenska modellen som förebild i EU. Det är fotarbete som att kräva anställningsintyg och lön under inskolningen för sommarvikarierna. Det är lokala arbetsplatsombud och klubbar som förhandlar lönerna, ställer krav på konsekvensanalys vid organisationsförändringar, som bevakar att den som varit föräldraledig inte ställs åt sidan, som frågar efter lönekartläggning, mångfaldsplan och kompetensutveckling för medarbetarna.

Att vara förhandlare vid konferensbordet på den egna arbetsplatsen är inte alltid enkelt. Man får begära rådrum, gå ut och fråga sina fackliga kollegor, ringa avdelning/klubbstyrelse och be om råd. Man får spotta upp sig när arbetsgivaren ställer hårt mot hårt. Man får vara smart när man vill nå resultat på sikt. Man går facklig grundkurs, förhandlingskurs, åker på möten och diskuterar hur man löser situationer på andra arbetsplatser. Man har medlemsmöten och lyssnar vad medlemmarna vill att man ska prioritera att slåss för.

Att vara förtroendevald i facket, och sitta vid förhandlingsbordet för att representera medlemmarna är ett viktigt uppdrag. Intressant. Engagerande. Spännande. Upprörande. Irriterande. Utvecklande. Berörande. Ganska ofta får man höra medlemmarna uttrycka åsikter om arbetet, arbetsplatsen, cheferna, medarbetarna. Som ett mummel eller som en uppmaning. Nån borde göra nånting! Facket borde ta tag i det här! Ja just det. Du till exempel. Det är ju vi som är facket – du och jag.

Mot den här bakgrunden tycker jag att GS-facket gör helt rätt som marknadsför sig själva med tävlingen Gemensam styrka. Tävlingen går ut på att komma på en bra idé och samla stöd för den. Vinnaren får 100.000 kronor till en ideell förening, organisation eller ett projekt. Människor kan göra skillnad, men det krävs gemensam styrka för att det ska fungera, skriver facket på tävlingssajten.

»Gemensamstyrka.se handlar om att gå tillbaka till grundtanken, den ideologiska basen i fackföreningsrörelsen. Att den kollektiva styrkan ger de individuella fördelarna och att vi måste hålla ihop både lokalt, nationellt och globalt för att hjälpa varandra.

Fungerar gemensamstyrka fortfarande? Hjälp oss att testa!«

En databas och ett nätverk som hjälper till att hitta underrepresenterade alternativ – pyssliga män, kvinnliga Colombiakännare, manliga jämställdhetsföreläsare osv. Ett professionellt djurhem byggt av ideella krafter. En tidning för barn. Konst som tar plats i för tillfället tomma lokaler. En mötesplats för Västeråsungdomar med funktionshinder. Fackligt arbete för peruanska byggnadsarbetare. Vem som helst kan starta en idé, kanske finns redan ett projekt du vill samla stöd till, en förening som behöver stöd för att förverkliga en idé, till och med politiker får vara med, som Åsa Ögren, byggnadsnämndens ordförande i Umeå, socialdemokrat, som vill samla kunskap från både forskare och företag om att bygga bättre, energieffektivare hus.

Under tävlingsperioden får varje fysisk person rösta en gång per dygn och projekt, men på hur många projekt man vill. Den som vill vinna, eller åtminstone komma med i finalgruppen, samlar alltså stöd via vänner, twitter, mejl, facebook etc och ber dem alla rösta en gång om dagen.

Tyvärr misstänks nu fusk i tävlingen. Ett av de topplacerade bidragen utreds, och riskerar diskvalificering. Det fick jag veta i helgen när jag skrev och frågade varför Lilla löpet inte gick att hitta som vanligt.

Hej

Jag var in och röstade nu på morgonen och upptäckte att idén Lilla löpet inte fanns med på topplistan trots att den fått omkring 4000 röster.

Det gick att söka fram Lilla löpets-rösta-sida, men när jag klickade på Läs mer får jag upp ett felmeddelande Sidan finns inte?

Vad är det som hänt?

 

Hej Lillemor!

Tyvärr är tävlingsbidraget ”Lilla löpet” starkt misstänkt för fusk-röstning. De som startade projektet har använt ett dataprogram som har röstat åt dem. Så bidraget är bortplockat ur tävlingen medan utredning pågår. Stor risk att bidraget kommer att diskvalificeras.

Väldigt tråkigt att man fuskar på en sådan bra idé tycker vi.

//Redaktionen

Jag hoppas att det visar sig att misstankarna var ogrundade. En nyhetstidning för barn borde ha alla möjligheter att samla stöd från tillräckligt många utan fusk. Idén om en nyhetstidning för barn tycker jag är skitbra. Som barn såg jag förstås Barnjournalen, och min egen unge parkerade jag framför REA. Jag tror absolut att ungar är intresserade av nyheter och aktualiteter, bara man gör det för dem, med deras perspektiv, på deras språk.

Jag har förresten ställt följdfrågor om det finns misstankar om fusk i fler fall, och varför man ännu inte informerar på webbplatsen om vad som hänt med tävlingsbidraget, men ännu inte fått svar. Jag antar att de som röstat på Lilla löpet undrar vad som hänt. Fusk i en tävling som marknadsför engagemang från individer för att visa att gemensam styrka kan göra skillnad går så himla tvärt emot budskapet.

Lilla löpet-redaktionen har också fått ett mejl, och ska självklart få möjlighet att kommentera misstankarna om fusk.

Uppdaterat 13 april 2:49:
Redaktionen bakom gemensamstyrka.se har gått ut med information om fusket, vilket jag bloggat om. Ännu ingen kommentar från Lilla löpet.

Vita huset kvittrar medan folket ser krigsmord

Det går fort på twitter och facebook. Oerhört fort. Nyheten om jordskalvet i Mexico som skakade även delar av USA rapporterades i en flod av meddelanden om gungande lampor och hyllor och på youtube fanns inom några minuter filmer av pooler vars vatten kastade sig upp på terassen. Och snabbt, snabbt är nyheten ute i stora massmedia.

@josephmorin: Wow this #Earthquake just really drove it home for me. TV News is dead. CNN is just reading straight from Twitter, Facebook

Denna annandag påsk får vi ett nytt exempel på sociala medier som nyhetsfömedlare. Medan Barack Obama och Vita Huset på twitter småpratar om den traditionsenliga äggrullningen vid Vita huset utlyser Wikileaks en presskonferens. Det hela startade för sådär elva timmar sedan

@zwitscherdotcom: Is there a live stream of the @wikileaks press conference?

@whitehouse  Today’s the Easter Egg Roll, rock ”n” egg roll from anywhere, visit WH.gov/Live @justinbieber @GLEEonFOX @SaraBareilles

@wikileaks: LEAK: Cover-up of murder of civilians and journalists through US forces in Iraq. Video at: http://bit.ly/cyMk3S

@dekaminski Har du inte tidigare retweetat något, gör det nu. @wikileaks video på http://collateralmurder.org/ är sjukt viktig.

 @omeryl: reuters press releases after murder of journalists: http://bit.ly/dC5WdK & http://bit.ly/97dCW9 after #wikileaks video

@kingasanden Anybody seen any official comments on the #wikileaks #iraq video so far?

@BarackObama Opening the 2010 baseball season with the first pitch at Nationals Park today.

@whitehouse RT @justinbieber: I’m at The WHITE HOUSE!!! // Watch live now at FB http://bit.ly/8YQa2S Or at http://wh.gov/live

@weddady Swedish sydsvenska is the 1st media outlet I could find writing about the wikileaks video from today..no wonder, they’re on twitter

@whitehouse Your choice: Watch JK Rowling read or Sara Bareilles perform http:// wh.gov/live

@MSunnerdahl: Huffington Post on the #wikileaks video: http://huff.to/aaWHXF

@whitehouse You’re upset b/c you missed @justinbieber at the WH aren’t you? On again in a couple minutes. It’s ok. http://wh.gov/live

Och så fortsätter det medan timmarna går, Al Jazeera, BBC och The Guardian plockar upp nyheten som ger en helt ny bild av en dödskjutning i Bagdad 2007. Och Vita huset övergår äntligen till nåt seriösare än äggrullning och kändistittar

@whitehouse RT @PressSec: Find out if you can save $$$ on your taxes thanks to recovery plan #arra – pass it along! http://bit.ly/av84Lk

En timme senare finns någon sorts kommentar/bekräftelse

@kingasanden Anonymous official confirms authencity of #wikileaks video to the AP: http://bit.ly/cmkr8L

Men presidenten och Vita huset fortsätter sitt sorglösa kvitter

@whitehouse looking forward to it! RT @huffpostcollege: Which question would YOU ask the White House? See here and VOTE! http://huff.to/aDhOim

@BarackObama Tomorrow, Arne Duncan will be answering your questions on education reform. Ask a question here: http://j.mp/cTzX6i

Först sådär tio timmar efter de första rapporterna om läckan tar de stora amerikanska medierna upp nyheten

@splitmind_de: Mainstream slowly adopting the #wikileaks story. Top News on Fox News: http://bit.ly/18bKG

 @cnnireport: on #wikileaks purported Apache helicopter video http://on.cnn.com/94RUNG – CNN pentagon team is investigating

@kingasanden Military comment: no reason to believe there were civilians RT @cnnbrk: Video shows journalists” deaths http://on.cnn.com/crLQgT #wikileaks

Det finns självklart förklaringar till att det tar längre tid innan stora amerikanska massmedier går ut med denna story jämfört med jordskalvet. Man vill hinna kolla källan och söka bekräftelse. Man vill inte gå ut med felaktiga uppgifter i en historia som rör civila offer i krig.

Vad jag har svårare att förstå är det sorglösa kvittrandet från Vita huset och presidenten Barack Obama medan detta utspelar sig för öppen ridå. Jag tror att det inte dröjer länge innan folket börjar ställa frågor och krav, direkt och ihärdigt, till både makthavare och massmedia. 

Jag ser fram emot det!

Det sägs att bakom Barack Obamas valseger låg ett aktivt arbete med satsning på sociala medier. Jag är förvånad över bristen på fingertoppskänsla hos twittrarna. Någon kontakt mellan utflödet från 1600 Pennsylvania avenue och Twittervilles medborgare tycktes inte finnas. Alls. Som ett cocktailparty på de välansade gräsmattorna, men där endast värden är på partyhumör. Bisarrt.

På något sätt måste ändå de traditionella massmedia – och berörda makthavare – förhålla sig till uppgifterna. Får jag föreslå följande mall:

Vi har just fått rapporter om …. från…. Uppgifterna är ännu obekräftade. Vi återkommer så snart vi vet mer.

Anders Mildner på Svenska dagbladets Nya medier-blogg gör ytterligare en reflektion – kan man lita på tidningarna, de stora massmedierna? Och är det sant att de sociala medierna ägnar sig åt rykten utan krav på sanning?

P.S. ta tidsuppgifterna med en nypa salt. Dels avrundar twitter till närmaste timme, dels var det ett tag sen jag började skriva och jag idsinte gå tillbaka och flytta alla referenser just nu

SR – ett statligt TT?

Föreställ dig att du har en tidning med omkring 100 anställda, en upplaga på knappt 26.000 och en omsättning på cirka 130 miljoner kronor. Som Norran i Skellefteå till exempel.

Med de 100 anställda ska det intervjuas och skrivas artiklar, fotograferas och redigeras, säljas in och färdigställas annonser, tryckas och distribueras tidning sex dagar i veckan, därtill drivas webbredaktion med text, foto och webbtv, ageras blogghotell för lokala profiler och politiker och deltas i annonssamarbete på webb och i tryckt form.

Föreställ dig nu att du, gratis och utan krav på motprestation, får tillgång till nyheter, reportage, dokumentärer, humorprogram, kulturradio, samhällsdebatter, grävande journalistik, barnprogram från totalt mer än 4.000 anställda, och därtill kommer resurser från produktionsbolag, frilansar och medverkande. Du behöver inte bekymra dig om administration, tekniska investeringar, sjukfrånvaro, frilansavtal, eller så mycket som en telefonräkning, för att få tillgång till materialet och lägga ut det på egen webb.

Men vem betalar då jobb, administration och teknik för att framställa nyheter, kulturradio och allt det andra? Nej, det är inte Norrans abonnenter och webbesökare som betalar för att få se, lyssna och läsa allt detta på Norrans webbplats, utöver Norrans eget material. Det är alla som har en tv-mottagare som står för notan. För 2.076 kronor per år får du innehållet som sänds i Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion, och som läggs ut på webben.

Eftersom jobbet redan är betalt av tv-innehavarna behöver tidningsutgivarna inte betala för att nyheterna och reportagen används igen. Däremot kan tidningsmakarna själva bygga på, med till exempel kommentarer, bakgrund, debatt, ytterligare granskning.

»Genom att tillåta fri spridning av material som redan en gång betalats med licenspengar får vi bättre spridning av den bästa public service-journalistiken. Och en djupare, mer nyanserad och kvalificerad samhällsdebatt.«

Mikael Zackrisson, webbchef på va.se, lanserar förslaget på mediebloggen ssbd. Idén har har tidigare förespråkats av Joakim Jardenberg, vd på mediebyrån Mindpark.

Tidningsutgivarnas vd Anna Serner kommenterar idén på sin blogg och kallar den otroligt spännande. Förslaget har sin bakgrund i den senaste tidens diskussion om oschysst konkurrens gentemot kommersiella medier, när public service satsar på webben.

»Argumenten bakom är att det som är betalt med licenspengar måste anses fritt av alla att använda, vi har ju redan betalt för det. Därmed skulle Public Service kunna vara nyskapande och en helt obegränsat  spjutspets på ett sätt som skulle tillföra konkurrerande medier snarare än innebära ojuste konkurrens.«

En del av debattörerna föreslår att man dessutom ersätter tv-avgiften med en skatt.

Som jag ser det skulle vi då få en gigantisk skattefinansierad nyhets- och featurebyrå med en personalstyrka på över 4.000 personer. Vad säger Tidningarnas telegrambyrå, TT, med drygt 100 anställda, om det?

Rädslan att public service skulle konkurrera ut tidningsvärlden är på intet sätt ny. Den har funnits så länge vi haft radiosändningar i Sverige, från början under namnet Radiotjänst.

»Då Radiotjänst inledde sina sändningar nyårsdagen 1925 fick det nybildade radiobolaget inte producera egna nyhetssändningar. Tidningarna fruktade att de skulle konkurreras ut om nyhetsförmedlingen släpptes fri i ett snabbare medium med stor genomslagskraft. Därför fick TT, som ägdes av pressen, ansvar för att sammanställa och sända nyheter i det nya massmediet.«

Förslaget att släppa public service fritt att använda, för tidningar, andra massmedier, för privatpersoner och bloggare, lanserades som ett sätt att riva upp konkurrensen mellan public service och tidningsvärlden.

Som jag ser det skulle man bara flytta konkurrensen, från mellan enskilda tidnings- radio- och tv-redaktioner till konkurrens mellan en stor, en gigantisk och några små byråer som förser en hel mediemarknad med material.

Kanske minskar Norran en tjänst eller två på webbredaktionen, när de nu ändå får material gratis. Kanske slutar Norran köpa material från Nyheter i norr när det går att använda Sveriges radios och Sveriges televisions lokala material från Arvidsjaur och Arjeplog. Kanske tystas några röster i varje region, i varje stad. Och så har vi lite enfaldigare mediemarknad.

Eller kanske använder Norran gratismaterialet som avstamp för en bredare rapportering och djupare granskning. Kanske får tidningsvärlden ett uppsving, utvecklingsmässigt, nyhetsmässigt och ekonomiskt. Är andra branscher i Sverige beredda att låta tidningsvärlden få ett sånt skattefinansierat uppsving?

Tidningsutgivarnas vd Anna Serner skriver inte så mycket om vad hon själv, och tidningsföretagen egentligen tycker om idén med öppen licens på public service-material, utan undrar mest vilka invändningar andra kan ha mot förslaget.

»Slutligen undrar jag hur cheferna för Public Service skulle gilla en ny roll. Att inte se sig som störst och bäst utan som tjänare till de kommersiella medierna. Jag tycker de skulle tjäna på en mer ödmjuk inställning till sin omvärld redan nu, men det här skulle verkligen ställa saker på sin spets.«

Sveriges radios vd, Mats Svegfors tar dock kritiken om oschysst konkurrens med ro:

- Det finns många aspekter på den diskussionen. Ett mycket enkelt svar är att vi har ett uttryckligt uppdrag från regeringen att vi ska finnas på de plattformar där publiken finns.

Jag har skrivit tidigare i public service-debatten, senast här som svar på Zackrissons postning, och tidigare i kommentarer på Jardenbergs blogg.

Public service som russinkaka

Public servicebolagen gör mycket. Nyheter. Aktualiteter. Granskande journalistik. Debatt. Dokumentärer. Underhållning. Humor. Kultur. Barnprogram. Serier.

Somliga tycker att vi gör för mycket. Precis som somliga i Storbritannien tycker att public service där gör för mycket.

Regeringen vill avskaffa Granskningsnämnden och ersätta den med en ny myndighet, som inte bara ska kolla att public service-sändningarna klarar kraven på opartiskhet, saklighet osv utan också granska huruvida public service konkurrerar med privata marknaden. Public service uppdrag, roll och ställning gentemot publik, uppdragsgivare/politiker, och de privata aktörerna har också diskuterats i samband med seminarier på public servicedagen och lanseringen av omgjorda sverigesradio.se.

Mikael Zackrisson, till vardags webbchef på va.se och privataaffarer.se skriver i dag på Samesamebutdifferent.se Vägen framåt heter samarbete – inte skyttegravskrig.

För Zackrisson är lösningen klockren:

»Låt de kommersiella medierna utnyttja och återpublicera public service material gratis.«

För några veckor sedan var Joakim Jardenberg, chef för mediebyrån Mindpark, inne på samma tanke. En generös Creative Commons-licens som gav rätt att remixa, bearbeta och återpublicera. Detta som en reaktion på situationen i Storbrittanien, där de brittiska tidningsutgivarna Newspaper Publishers Association protesterar mot BBC:s satsningar på webb och framsynta tjänster.

»Det här är så feltänkt att jag blir alldeles galen. Istället för att de kommersiella aktörerna skriker sig hesa om att public service gör bra saker så borde man pressa för att få tillgång till materialet.«

Redan då skrev jag mina kommentarer, du hittar mitt första svar här, Jardenberg bemöter,  och jag låter mig inte övertygas.

Argumentationen, från Storbritannien och i Sverige är inte ny. Webben har blivit ett nytt slagträ. Tidigare handlade det om populära, publikdragande tv-program.

När man kokar ner debatten kommer man ner till ett koncentrat som heter ”public service ska inte hålla på med sånt som kommersiella aktörer kan och vill göra, public service får nöja sig med att göra sånt som ingen annan slåss om att göra”.

Den argumentationen har funnits i åratal, och det brukar gå en skiljelinje mellan höger och vänster i politiken, då vänstern kallas statstvkramare och högern sägs vilja rasera public service. Det var inte helt och hållet en slump att vi en period hade tre ministrar som inte betalt tv-avgift, åtminstone en av dem struntade medvetet i att betala. Till sidan som inte gärna ser public service-satsningar på webben finns även de svenska Tidningsutgivarna, vars vd Anna Serner skriver (a propå att SJF:s förbundsordförande angripit TU):

»Vad vi vill är bara att public service ska hålla sig inom sitt uppdrag«

Självklart finns det enskilda journalister, redaktörer, kreatörer som gärna vill att deras reportage, film, nyhet ska få större spridning än deras lilla lokalredaktion har. Att hundra eller tusen gånger fler ska höra, se eller läsa. Det är också poängen med Mikael Zackrissons förslag: 

»Genom att tillåta fri spridning av material som redan en gång betalats med licenspengar får vi bättre spridning av den bästa public service-journalistiken. Och en djupare, mer nyanserad och kvalificerad samhällsdebatt.

Det borde ligga i både public service och de kommersiella nyhetsmediernas intresse.«

Men då undrar jag – om public service ger bort sina produkter att publiceras på aftonbladet.se svd.se eller kanal5.se, eller i eter-tv, prasseltidning  eller privatradio – varför skulle svenska folket vilja betala tv-avgiften?

Tv-avgiften som ska betalas av alla som har minst en tv-mottagare är det som försörjer alla tre bolagen. Den samlas in och fördelas efter beslut i riksdagen. Att ha en radioapparat, följa en språkserie i UR på skolan, att kolla på svtplay.se eller botanisera i SR:s humorförråd kostar inget extra för lyssnaren, tittaren, skoleleven. Kanske är det därför som public service program och nyheter betraktas som allas egendom?

Men public service är inte gratis att producera.

Jag vill att public service ska kunna ha både På spåret och På nätet. Både Medierna och Himlen kan vänta. Både Kobra och P4 Festival. Underbara kortfilmer av filmstudenter. Fantastiska reportage av erfarna skickliga radioarbetare. Jag vill ha undersökande genomarbetade lokala nyheter, och osannolika historier man bara snubblar på.

Det ska vara en saftig, fullmatad, smakrik kaka. Inte en kaka där vinstdrivande företag fått plocka ur russinen tills bara torra kaksmulor återstår.

Jag vill att vi ska ha public service som erbjuder något för alla. Public service som erbjuder något som de allra flesta i publiken är villiga att betala för.

Annars får vi en kulturelitens radio och tv, med ett smalt utbud av sånt som inte går att göra kommersiellt lönsamt.

Någon som vill gissa vad som händer med tv-avgiften då? Med betalningsviljan?

I samband med avslöjandet att tre ministrar, kulturminister Cecilia Stegö Chilò, handelsminister Maria Borelius och Tobias Billström, förklarade den senare:

»Tobias Billström har inte betalat någon tv-licens sedan han flyttade hemifrån för tio år sedan. Ungdomligt oförstånd, anger han som skäl.

- Jag valde att inte betala, eftersom jag inte tyckte att SVT producerade några bra program. Med åren blir man klokare och självklart ska man följa de lagar vi stiftat, säger han till TT.«

Tror du att svenska folket vill fortsätta betala för ett smalare utbud?

Någon som tror att politikerna kanske eventuellt vill lösa problemet med en bristande betalningsvilja med en obligatorisk avgift, skatt?

Så har man dessutom i ett slag löst upp barriären mellan arbetet på redaktion och i chefsrum och besluten i den politiska församlingen. Om det finns en skatt, vem tror att politikerna inte kommer att ta tillfället att öka respektive minska beroende på politisk majoritet och läget i statsfinanserna? Då har vi verkligen fått en politiskt styrd radio och tv, en statsradio och en statstv, som inte kan planera långsiktigt eftersom politikens vindar vänder snabbt. Är det i radio- och tv-publikens intresse?

——————————————————————————————–

Mina tankar är på inget sätt nya, eller nyskapande, men de är mina egna, så tillvida att jag inte skriver och debatterar på uppdrag av min arbetsgivare Sveriges radio, utan av egen lust och vilja.

Däremot har jag säkert influerats av den debatt, inom och utom företaget, som pågått de tio år jag jobbat inom radion. Public service hur väl alltid mer eller mindre slagits för sitt existensberättigande. Kraftsamla brukar man göra inför viktiga politiska beslut. Här hittar du SR:s information/opinionsbildning om public service.

SJF-basen pekar på TU

Ännu en gång får jag mer frågor än svar när min förbundsordförande går ut och debatterar som ordförande för Svenska journalistförbundet och som talesperson för nätverket/lobbyorganisationen Kulturskaparna.

Agneta Lindblom-Hulthén skriver en debattartikel i Medievärlden TU ser journalistik som industriproduktion. Detta som någon sorts förklaring till varför SJF engagerat sig i Kulturskaparna.

Istället för att diskutera varför det är det är okej att slåss för upphovsrätten tillsammans med de andra organsitionerna i Kulturskaparna utan att ta diskussionen om vilka risker nätverkets förslag och idéer skulle kunna ha för källskyddet.

Och så dras Tidningsutgivarna in i retoriken. Eftersom TU:s medlemmar ibland ifrågasätter och utmanar den individuella upphovsrätten så måste journalisterna slåss för den saken tillsammans med andra. Ungefär så tolkar jag artikeln.

Men något nytt hittar jag inte.

Istället pekar SJF-basen med ett anklagande finger på Tidningsutgivarna.

»Jag har heller inte riktigt klar för mig var TU står i frågan om otillåten kopiering på nätet. För något år sedan i en debatt som hölls i riksdagshuset lanserade Anna Serner idén att illegala fildelare skulle spåras via Ip-nummer . Det har varit tyst i den frågan från TUs håll sedan dess, så det är möjligt att organisationen bytt åsikt.

Journalistförbundet har av integritets- och källskyddsskäl varit emot användning av Ip-nummer i jakt på upphovsrättsintränglingar.«

Greppet är välkänt, från politiken, företagsvärlden och sandlådan. Om jag inte har något att komma med själv kan jag alltid peka på nån annan.

Men han då! Det va ju han som börja! Å han är ful å dum oxå!

Just det. Jag glömde ju. Om Tidningsutgivarna är elaka så kan ju SJF inte vara annat än godhetens förkämpar.

Vad tänker du när du läser Agnetas text?

Vad tänker du om min tolkning?

Röster om sverigesradio.se

Efter arbetsdagen på Sveriges radio tillbringade jag en del av kvällen med att surfa runt om kolla vilka reaktioner jag kunde hitta om den stora omgörningen från gamla sr.se till nya sverigesradio.se. Twitter var en guldgruva av intryck med spridda tankar, frågor, reaktioner från twittrare.

Förresten är jag osäker på vad som gäller med upphovsrätt och citaträtt för tweetar – hittar du din tweet här och inte vill vara med, lämna en kommentar eller skicka ett mejl så tar jag bort den lillemor_stromberg snabela hotmail.com

@fredrickaren: Men hallå. Skulle inte http://sverigesradio.se/ekot/ också få ny design? Den ser ju i stort sett likadan ut som förut.

@peterdalle: Surfrar på nya SR. Och begriper inte varför de har http://sverigesradio.se/ i stället för sr.se. Varför? Varför!? VARFÖR!!!!?

@vampyrse: Tänk att SR.se blev sverigesradio.se. Betyder det att Bobby Ewing verkligen dog i bilolyckan också?

@mickep2 någon som fått sverigesradiospelaren att fungera i chrome?

@radionytt_se hur länkar man bäst till en enskild kanals mediaspelare?

@leoerlandsson: RT @collentine: Bra pr:) RT @opassande skrattade gott åt SRs webbadressförlängare. Härlig jobbat! http://web.sverigesradio.se/webbadressforlangaren/

@johansutinen: Hur blir det med alla pod-länkar på #sr.se måsta jag uppdatera alla dessa till version #sverigesradio.se…

@zackrisson ”lättare att hitta” + ”högre kvalitet” = ”modernisera sin sajt”??? Kanske 1999, men inte 2010, sorry Mats Svegfors. #Sverigesradio #fail

 @marcuspresident: #Sverigesradio byter utseende på webben. Jag gillade nästan SR bättre. Enklare att uttala webben sr.se

@tobiastrofast: RT @chr: jag hörde att bit.ly gillade sveriges radio nya spår och byter nu namn till makeabitlongerlinks.ly

@tcup_se: Inget ont om nya #sverigesradio .se Den långa url:en är väl piffig och bra så länge som sr.se också funkar. Jag använder fortfarande fsb.se.

kallemalmstedt: Ursäkta mig – är det viktigt att Sveriges Radio byter URL?

@marcuspresident: #Sverigesradio byter utseende på webben. Känns som om det är samma innehåll i ett annat framework…

@fjallstrom alltså nya sverigesradio.se… vet inte var jag ska börja. på ett dåligt sätt.

@jonaspersson ojdå… den blev ju inte så bra den där #sverigesradio

@anarfox: sr.se har fått sig en ordentlig uppfräschning: http://sverigesradio.se/ Inte en dag för tidigt.

@kentsonic: RT @vassaeggen: Snabbt om nya http://sverigesradio.se/: grymt snabbladdad. Gillar ”I fokus”. Bra spelare. Något dåligt? Det hackar ju andra experter på…

@nilsohman: I nya sverigesradio.se har spelaren en webbadress. Den kan öppnas i två olika flikar i webbläsaren så att man får ett skönt eko.

@blanksteg: www.sr.se är numera www.sverigesradio.se och deras nya design ser mindre rörig ut, hoppas de fortsätter designa om programsidorna med

@blisk: JAJA Sverigesradio.se är en SKAM för Sverige, OLD och usel SOCIAL MEDIA och inte det minsta DISRUPTIVE. Det räcker nu. #backlashdags

EmmyRasper: Det här var ju skoj: http://web.sverigesradio.se/webbadressforlangaren/ (contract) Ibland är min arbetsgivare skoj. Heja SR! Oj förlåt… Heja Sverigesradio! #srrelease

Sanna_C: Snyggt Sveriges radio! Det snackas om radio som aldrig förr. Det hetaste just nu. Alltså säger bara radioteater! Grymt!

@erikwagnerpr: Vem på SR försöker få Sverigesradio.se-”stormen” till en storm för att sprida länken? Dramaturgi behövs i bra PR… #ickenyhet

@EvaStrom: Vad är vitsen med att ändra en kort och bra webadress (sr.se) till en lång och otymplig( sverigesradio.se)??

@bjorndahlfors: RT @sahlena: Intressant att så många är upprörda över att sr.se blir sverigesradio.se. Som att diskutera restaurangens telefonnummer istället för menyn.

mortenpostrup: Jag skrattar inte. Förrän jag läser disclaimern i botten. http://web.sverigesradio.se/webbadressforlangaren/Default.aspx

@klarssone: RT @hejg: Men hur tänkte SR när de tog de gamla siterna och bakade in dem i ny ram? http://sverigesradio.se/p3/

@JensRantil: Varför välja bort den korta och fantastiskt bra webbadressen http://www.sr.se mot http://www.sverigesradio.se ?! #sr.se #fel

@jonasberring: Men hur kan man byta ut sr.se mot http://sverigesradio.se Hur dum får man vara? Vem orkar skriva i det?

@stroemberg: Ska vi sätta upp en betting. Mitt vad: Sveriges Radio tappar inte EN ENDA besökare på namnbytet på nätet. Sansa er.

@CamZam: Kolla in fräscha, nya, härliga http://sverigesradio.se/

@StureBergwall: Varit inne på SR:s nya hemsida och tittat. Utmärkt att SR förnyar och utvecklar. http://sverigesradio.se/

@SDopping: Samma vecka har mil.se blivit forsvarsmakten.se o sr.se blev sverigesradio.se. #wywiwyg

@Gonte88 RT @DomainGoogler: RT @drblau Korta domäner FTW. Hör ni det sverigesradio.se? sr.se ska det vara. Gör om, gör rätt. :) #sr

@WheresMarco: Framtiden har kommit till http://sverigesradio.se/. Ser snyggt ut.

@TorKarlsson: Gillar nya designen på sverigesradio.se men hanteringen av inbäddade youtube filmer är inte så snygg: http://bit.ly/dredUV #srrelease

@Erika_Strand: … Sveriges Radio lanserar sin nya hemsida och jag känner mig otrygg. det krävs så lite för att rucka min värld.

@DMRsweden: – Nu är nya #SR-siten sverigesradio.se uppe. Snygg men med årets mest korkade domänbyte. (Läs även: http://jardenberg.se/b/samtal-om-nya-sr-se-sverigesradio-se/

@averstedt: RT @rickardberggren: Grattis @sverigesradio till nya SR.se. Jag kan inte lyssna på radio i varken chrome, safari eller firefox. #srrelease

@EmilOberg: Nya http://www.sverigesradio.se är snygg, men snygg är inte gott nog 2010.

@norwald: sverigesradio.se istället för sr.se? Vem tog det beslutet? http://www.digitalaaffarer.se/?p=1491

ceciliatiberg: Sr:s nya webb gör lite ont. Kantig, blek, luftig, själlös företagswebb. Klickar man in på P1 känner man igen sig i alla fall. #sverigesradio

sverigesradio.se i nya kläder

Så är då premiärdagen här. Nu ska sr.se bli sverigesradio.se och få ett nytt utseende.

Jag har redan skrivit fel på adressen två gånger i det här blogginlägget. Men själva namnet tänkte jag återkomma till senare.

Det nya utseendet på webbplatsen rullas ut under dagen. Redaktioner och lokala stationer migreras löpande.

Förstasidan är klar förstås http://sverigesradio.se/

Tanken med omgörningen är att det ska bli lättare att lyssna, att hitta och att söka.

Blev det så? Vad tycker du?

Vad blev bra?

Vad saknar du?

Det vore kul att höra dina spontanta intryck – och genomtänkta reflektioner!

Vill du lämna dina kommenterar direkt till Sveriges radio gör du det här.

Vår lokala sida P4 Västerbotten blir helt klar i kväll så jag kan inte kommentera hur den är att jobba med ännu.  Först ut ska vara P4 Östergötland klockan 12 och P4 Stockholm klockan 13, så där kan vi strax se hur det ser ut på riktigt när allt är klart.

Uppdaterat: Jahapp. Beröm på nya sajten kom Qvickt

Andra kommenterarer till nya sverigesradio.se kom redan i samband med förhandstitten för diverse medier.

Mikael Zakrisson tycker att SR missar chansen till förnyelse. Renare navigering, smarta och flexibla menyer, enklare att lyssna på radio. Lyssnarna i fokus, sas det. Men av det såg Zakrisson inte tillräckligt.

Zakrisson är webbchef på VA.se och Privataaffarer.se och kommenterar också adressbytet från sr.se till sverigesradio.se (det var inte meningen att jag skulle kommentera här men nu skrev jag fel igen).

»För mig som en gång i tiden var chef för en sajt som hette Ekonominyheterna.se och numera en som heter VA.se är det ju helt koko. Alla som kan något om internet vet värdet av korta URL:r. Men det har   jag redan skrivit om.«

Joakim Jardenberg skrev också efter pressvisningen, en utförlig genomgång som är klart läsvärd, Samtal om nya sr.se – eller rättare sagt sverigesradio.se

»Sammanfattningsvis ett gediget arbete och en schysst sajt. Doberman är duktiga. Vore det 2007, innan mobilen exploderade, innan vi var över tre miljoner aktiva på facebook, innan det blev en självklarhet att sätta ett öppet API i fokus – så hade jag varit helt nöjd. Men nu är det tre år för sent att lägga fram en schyssst sajt. Idag förväntar jag mig mer av SR och här kommer lite förslag på vad jag skulle vilja se. I all välmening, alltså.«

Uppdaterat: Vår lokala del av sverigesradio.se har migrerats för en liten stund sedan.

Jag ska nog gå hem nu.

Kulturskaparna tar bladet från munnen

Två veckor har gått sedan Kulturskaparna gjorde sitt första utspel med en debattartikel i Svenska dagbladet Stort stöd för upphovsrätt på nätet. Sedan har det varit ganska tyst från nätverket. Betydligt mer har det hörts från omgivning, medlemmar i organisationer som ingår i nätverket, debattörer från alla håll.

Efter en vecka lyfte Kulturskaparna fram en rapport: Olaglig fildelning hotar 1,2 miljoner jobb. 

Anders Mildner på Svenska dagbladets nya medier-blogg skrev redan i går om Kulturskaparna har fått tydligare konturer, efter presentationen av den rapporten.

I dag skriver Alfons Karabuda, ordförande i Svenska Kompositörer Av Populärmusik, på Kulturskaparnas blogg om Kulturskapare i offentlighetens ljus. En snabb genomläsning gör i alla fall mig intrycket att han inte direkt motsäger den bild Mildner ger.

Tyvärr hinner jag inte vare sig läsa eller tänka mer just nu. Jobbet kallar. Återkommer.

Någon ytterligare kommentar eller förklaring hur Journalistförbundet styrelse tänker sig samarbetet i Kulturskaparna, och hur det ska gynna medlemmarna eller varför styrelsen inte funnit det nödvändigt eller lämpligt att tala med sina medlemmar om detta – det har jag ännu inte hittat.

Jag är fortfarande mest intressad av att diskutera just detta, vilken roll har Journalistförbundet tagit sig, fördelar och nackdelar med deltagandet i Kulturskaparna. Har du tankar om detta – skriv nåt!