Skip to content

Public service som russinkaka

29 mars, 2010

Public servicebolagen gör mycket. Nyheter. Aktualiteter. Granskande journalistik. Debatt. Dokumentärer. Underhållning. Humor. Kultur. Barnprogram. Serier.

Somliga tycker att vi gör för mycket. Precis som somliga i Storbritannien tycker att public service där gör för mycket.

Regeringen vill avskaffa Granskningsnämnden och ersätta den med en ny myndighet, som inte bara ska kolla att public service-sändningarna klarar kraven på opartiskhet, saklighet osv utan också granska huruvida public service konkurrerar med privata marknaden. Public service uppdrag, roll och ställning gentemot publik, uppdragsgivare/politiker, och de privata aktörerna har också diskuterats i samband med seminarier på public servicedagen och lanseringen av omgjorda sverigesradio.se.

Mikael Zackrisson, till vardags webbchef på va.se och privataaffarer.se skriver i dag på Samesamebutdifferent.se Vägen framåt heter samarbete – inte skyttegravskrig.

För Zackrisson är lösningen klockren:

»Låt de kommersiella medierna utnyttja och återpublicera public service material gratis.«

För några veckor sedan var Joakim Jardenberg, chef för mediebyrån Mindpark, inne på samma tanke. En generös Creative Commons-licens som gav rätt att remixa, bearbeta och återpublicera. Detta som en reaktion på situationen i Storbrittanien, där de brittiska tidningsutgivarna Newspaper Publishers Association protesterar mot BBC:s satsningar på webb och framsynta tjänster.

»Det här är så feltänkt att jag blir alldeles galen. Istället för att de kommersiella aktörerna skriker sig hesa om att public service gör bra saker så borde man pressa för att få tillgång till materialet.«

Redan då skrev jag mina kommentarer, du hittar mitt första svar här, Jardenberg bemöter,  och jag låter mig inte övertygas.

Argumentationen, från Storbritannien och i Sverige är inte ny. Webben har blivit ett nytt slagträ. Tidigare handlade det om populära, publikdragande tv-program.

När man kokar ner debatten kommer man ner till ett koncentrat som heter ”public service ska inte hålla på med sånt som kommersiella aktörer kan och vill göra, public service får nöja sig med att göra sånt som ingen annan slåss om att göra”.

Den argumentationen har funnits i åratal, och det brukar gå en skiljelinje mellan höger och vänster i politiken, då vänstern kallas statstvkramare och högern sägs vilja rasera public service. Det var inte helt och hållet en slump att vi en period hade tre ministrar som inte betalt tv-avgift, åtminstone en av dem struntade medvetet i att betala. Till sidan som inte gärna ser public service-satsningar på webben finns även de svenska Tidningsutgivarna, vars vd Anna Serner skriver (a propå att SJF:s förbundsordförande angripit TU):

»Vad vi vill är bara att public service ska hålla sig inom sitt uppdrag«

Självklart finns det enskilda journalister, redaktörer, kreatörer som gärna vill att deras reportage, film, nyhet ska få större spridning än deras lilla lokalredaktion har. Att hundra eller tusen gånger fler ska höra, se eller läsa. Det är också poängen med Mikael Zackrissons förslag: 

»Genom att tillåta fri spridning av material som redan en gång betalats med licenspengar får vi bättre spridning av den bästa public service-journalistiken. Och en djupare, mer nyanserad och kvalificerad samhällsdebatt.
Det borde ligga i både public service och de kommersiella nyhetsmediernas intresse.«

Men då undrar jag – om public service ger bort sina produkter att publiceras på aftonbladet.se svd.se eller kanal5.se, eller i eter-tv, prasseltidning  eller privatradio – varför skulle svenska folket vilja betala tv-avgiften?

Tv-avgiften som ska betalas av alla som har minst en tv-mottagare är det som försörjer alla tre bolagen. Den samlas in och fördelas efter beslut i riksdagen. Att ha en radioapparat, följa en språkserie i UR på skolan, att kolla på svtplay.se eller botanisera i SR:s humorförråd kostar inget extra för lyssnaren, tittaren, skoleleven. Kanske är det därför som public service program och nyheter betraktas som allas egendom?

Men public service är inte gratis att producera.

Jag vill att public service ska kunna ha både På spåret och På nätet. Både Medierna och Himlen kan vänta. Både Kobra och P4 Festival. Underbara kortfilmer av filmstudenter. Fantastiska reportage av erfarna skickliga radioarbetare. Jag vill ha undersökande genomarbetade lokala nyheter, och osannolika historier man bara snubblar på.

Det ska vara en saftig, fullmatad, smakrik kaka. Inte en kaka där vinstdrivande företag fått plocka ur russinen tills bara torra kaksmulor återstår.

Jag vill att vi ska ha public service som erbjuder något för alla. Public service som erbjuder något som de allra flesta i publiken är villiga att betala för.

Annars får vi en kulturelitens radio och tv, med ett smalt utbud av sånt som inte går att göra kommersiellt lönsamt.

Någon som vill gissa vad som händer med tv-avgiften då? Med betalningsviljan?

I samband med avslöjandet att tre ministrar, kulturminister Cecilia Stegö Chilò, handelsminister Maria Borelius och Tobias Billström, förklarade den senare:

»Tobias Billström har inte betalat någon tv-licens sedan han flyttade hemifrån för tio år sedan. Ungdomligt oförstånd, anger han som skäl.

Jag valde att inte betala, eftersom jag inte tyckte att SVT producerade några bra program. Med åren blir man klokare och självklart ska man följa de lagar vi stiftat, säger han till TT.«

Tror du att svenska folket vill fortsätta betala för ett smalare utbud?

Någon som tror att politikerna kanske eventuellt vill lösa problemet med en bristande betalningsvilja med en obligatorisk avgift, skatt?

Så har man dessutom i ett slag löst upp barriären mellan arbetet på redaktion och i chefsrum och besluten i den politiska församlingen. Om det finns en skatt, vem tror att politikerna inte kommer att ta tillfället att öka respektive minska beroende på politisk majoritet och läget i statsfinanserna? Då har vi verkligen fått en politiskt styrd radio och tv, en statsradio och en statstv, som inte kan planera långsiktigt eftersom politikens vindar vänder snabbt. Är det i radio- och tv-publikens intresse?

——————————————————————————————–

Mina tankar är på inget sätt nya, eller nyskapande, men de är mina egna, så tillvida att jag inte skriver och debatterar på uppdrag av min arbetsgivare Sveriges radio, utan av egen lust och vilja.

Däremot har jag säkert influerats av den debatt, inom och utom företaget, som pågått de tio år jag jobbat inom radion. Public service hur väl alltid mer eller mindre slagits för sitt existensberättigande. Kraftsamla brukar man göra inför viktiga politiska beslut. Här hittar du SR:s information/opinionsbildning om public service.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 29 mars, 2010 21:59

    Tack för svaret. Men jag ser inte hur det faktum att om ett bra reportage från P1 skulle publiceras på Aftonbladet.se, att det skulle MINSKA folks vilja att betala tv-licensen? Det är väl tvärtom? Om FLER ser vilka bra grejer ni gör så borde betalningsviljan öka. Folk är väl inte så dumma att de inte förstår var inslagen kommer ifrån. Om det skulle var problemet är det bara att vara ännu tydligare vid återpubliceringen.
    Med återpubliceringen kanske till och med Toias Billström skulle börja upptäcka de bra grejerna ni gör!

  2. 29 mars, 2010 22:14

    Så här tänker jag:

    hela bakgrunden till att vi diskuterar det här är ju att utgivare och finansiärer av andra medier inte vill ha konkurrens från public service. De vill strypa, minska, fördröja, public service möjligheter att finnas på webben, utveckla nya tjänster osv, med hänvisning till att kommersiella media gör ju redan sånt eller skulle vilja göra sånt. Public service skulle få hålla sig i en trång fålla på webben, bara återpublicera det som har direkt samband med sändningarna i radio och tv. Bye bye OS-sajt, Radiosportens tabellbitare får leta nån annanstans, temassatsningar som delvis försiggår i radio eller tv och delvis på webben får vi inte göra. Får vi ha en debattsida om vi inte sänder debatten i radio?

    Om vi i det sammanhanget låter Kerstins fantastiska reportage från La Scala i Milano, eller Tommys granskning av den fristående skolan gå vidare till Aftonbladet – och det blir där som den viktiga kommentaren fälls, det är på aftonbladet.se debattens vågor går höga, det är i Aftonbladets webbtv som samtalet sker – vem vill då betala public service för att vi ska ta fram grundmaterialet?

  3. Anonym permalink
    8 april, 2010 21:30

    Mikael Zackrisson har ju helt rätt! SJÄLVKLART ska material som finansieras av (i princip hela) befolkningen vara tillgängligt för alla att återpublicera, remixa osv. Ett krav på att ange ursprunget är rimligt. En CC-BY-SA licens.

    Det är ju snuskigt som det fungerar idag: Public servicebolagen producerar glassiga och dyra program som sänds en eller två gånger. Därefter låses de in i arkiv och ruttnar. För om man låser in det man producerat kan man tigga mer och mer pengar för att skapa nytt hela tiden.

    Tillåt istället alla att återanvända det som redan finns! Värdet av materialet ökar då för varje gång utan att kostnaden ökar.

    • 9 april, 2010 07:55

      Hej,

      jo jag vet att Zackrisson och Jardenberg inte är ensamma om att tycka att allt public service-material borde vara fritt att återpublicera och ev remixa. Jag håller inte med, och mina argument hittar du lite varstans på bloggen.

      Sen undrar jag om du och jag tittar/lyssnar på samma tv och radio över huvud taget? Vilka är de glassiga och dyra program som sänds en eller två gånger för att sen låsas in och ruttna?

      De program jag ser går i repris både en och två gånger i SVT1 eller SVT2, sen 1 eller 2 gånger till i SVT24 eller Kunskapskanalen, plus att det ligger på SVT Play och pod. Håller programmet dessutom nån sorts tidlös kvalitet kommer det säkerligen att plockas fram och sändas igen om nåt halvår eller år, även då med repriser. För radioprogram finns det rent fysiskt problem att få plats med allt material i etern, därför finns webbsänd radio.

      SR Minnen motbevisar ditt påstående om program som låses in och ruttnar. En streamad webbradiokanal som 24/7 sänder radioprogram från åtta decennier, och ett arkiv på webben att botanisera i.
      http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?ProgramId=1602&grupp=10190
      P3:s humorförråd ett annat exempel http://sverigesradio.se/cgi-bin/p3/humor/

  4. Anonym permalink
    9 april, 2010 09:58

    > Vilka är de glassiga och dyra program som sänds en eller två gånger för att sen låsas in och ruttna?

    Har du hört talas om programmet Melodifestivalen som sänds varje år? Expedition Robinson? Är de programmen tillgängliga idag för den publik som en gång betalat för dem? På spåret? Aktuellt? Rapport? Regionala nyheter? Så ska det låta? Hylands hörna? Anita och Televinken? Drutten och krokodilen? TV2-teatern? Lilla sportspegeln? Sommarlovsmorgon? Jullovsmorgon? Galaxer i mina braxer?

    > De program jag ser går i repris både en och två gånger

    Jag pratar inte om att materialet ska vara tillgänglig en eller två gånger under en eller två timmars tid för de som råkar befinna sig vid TVn eller radion just då. Jag pratar om att det ska vara fritt tillgängligt HELA TIDEN! FÖR ALLA! De som har betalat för produktionen bör rimligtvis också vara de som sedan äger det (jag menar förstås licensbetalarna) och få remixa det efter eget tycke.

    > Håller programmet dessutom nån sorts tidlös kvalitet kommer det säkerligen att plockas fram och sändas igen om nåt halvår eller år

    Du menar om public servicebolagen SJÄLVA ANSER att det håller tidlös kvalitet. Varför ska det vara upp till public servicebolagen att avgöra det? Jag kanske ser en kvalite i ett program som inte de uppfattat. Det kan jag lyfta fram i en egen produktion och med det höja kvoten värde/kostnad.

    > För radioprogram finns det rent fysiskt problem att få plats med allt material i etern, därför finns webbsänd radio.

    Herregud! Att argumentera för att etern skulle vara en begrändning år 2010. Det finns något som kallas för en webbserver. På en webbserver kan man lagra material och göra det tillgängligt för ALLA HELA TIDEN. Inte bara när SRs webbradio råkar sända det.

    > ett arkiv på webben att botanisera i

    … och med ”botanisera” menar du ”vördnadsfullt beundra” material som SR själva valt ut och godkänt för att det passar den profil de vill hålla idag. Jag vill grotta själv. Gräva och rota och dra fram i ljuset vad skit och skräp och pinsamheter de sänt under 85 år och för det tiggt mer och mer pengar år efter år.

    Det är hög tid att ordentligt granska, ifrågasätta och ställa BETYDLIGT HÖGRE KRAV på public servicebolagen. Om SR, SVT och UR inte kan finna sig i denna nya ordning tycker jag att de kan överlämna sina uppdrag till andra, modernare, företag.

    • 9 april, 2010 15:12

      Jag hör vad du säger, du håller med Mikael Zackrisson och Joakim Jardenberg, fast högljuddare. Du vill ha allt, du vill ha det för tv-avgiften och inte ett öre mer, och du vill ha det nu. Och helst av nån annan än nuvarande public servicebolag.

      Som du vet om du läst OM-sidan och disclaimern högst upp till höger så är jag nyhetsjournalist på en lokalradiokanal och talar bara för mig själv. Om du vill ställa krav på nån som faktiskt har makten att besluta ska du vända dig till din riksdagsledamot, det är ytterst de som beslutar om villkoren för Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion.

      Att komma och skrika åt mig på min blogg är inte ett särskilt konstruktivt sätt att vare sig föra ett samtal eller en debatt.

      Jag har redan lagt fram mina synpunkter, vänt och vridit på dem tillsammans med Jardenberg & Zackrisson, lyssnat på idéer från Tidningsutgivarnas vd Anna Serner, och funderat över konkurrenssituationen mot kommersiella medier vad gäller webbsatsningar.

      Om du på allvar är intresserad av att föra ett samtal med mig och försöka förstå min utgångspunkt ska jag försöka förstå din också.

      Men då får du faktiskt sluta SKRIKA och istället argumentera, ställa frågor, fundera och söka svar.

      Vilka positiva effekter kan du se av att göra public service-material tillgängligt för alla hela tiden? Vad skulle det betyda för dig i publiken? För massmediemarknaden? Skulle SVT/SR/UR konkurrera ut TV4 när publiken upptäcker hur trevligt det är med tv på webben utan reklam? Vad skulle krävas för att genomföra det?

      Vad skulle det kosta? Var ska de pengarna tas? Är du och andra tv-avgiftsbetalare beredda att betala loss upphovsrätten för exvis musik och skådespeleri, för frilansarnas material? Är ni beredda att betala för att SVT ska lägga ut även inköpta filmer och tv-serier från svenska produktionsbolag och utländska filmbolag? Är du och andra tv-avgiftsbetalare beredda att betala servrar, bandbredd, övervakning av stativrum etc?

      En statlig upphovsrättsutredning har nyss lämnat en delrapport – passar dina/Jardenberg/Zackrissons tankar om fri public service hela tiden för alla in i de planerna? Finns det stöd från höger, mitten, vänster för förslaget? Är fri public service för alla hela tiden inkl medföljande konsekvenser för upphovsrätten förenligt med EG-rätt, gemensamma EU-regler och internationella regler?

Trackbacks

  1. Tweets that mention Public service som russinkaka « Det måste vara radion -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: