Skip to content

SR – ett statligt TT?

1 april, 2010

Föreställ dig att du har en tidning med omkring 100 anställda, en upplaga på knappt 26.000 och en omsättning på cirka 130 miljoner kronor. Som Norran i Skellefteå till exempel.

Med de 100 anställda ska det intervjuas och skrivas artiklar, fotograferas och redigeras, säljas in och färdigställas annonser, tryckas och distribueras tidning sex dagar i veckan, därtill drivas webbredaktion med text, foto och webbtv, ageras blogghotell för lokala profiler och politiker och deltas i annonssamarbete på webb och i tryckt form.

Föreställ dig nu att du, gratis och utan krav på motprestation, får tillgång till nyheter, reportage, dokumentärer, humorprogram, kulturradio, samhällsdebatter, grävande journalistik, barnprogram från totalt mer än 4.000 anställda, och därtill kommer resurser från produktionsbolag, frilansar och medverkande. Du behöver inte bekymra dig om administration, tekniska investeringar, sjukfrånvaro, frilansavtal, eller så mycket som en telefonräkning, för att få tillgång till materialet och lägga ut det på egen webb.

Men vem betalar då jobb, administration och teknik för att framställa nyheter, kulturradio och allt det andra? Nej, det är inte Norrans abonnenter och webbesökare som betalar för att få se, lyssna och läsa allt detta på Norrans webbplats, utöver Norrans eget material. Det är alla som har en tv-mottagare som står för notan. För 2.076 kronor per år får du innehållet som sänds i Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion, och som läggs ut på webben.

Eftersom jobbet redan är betalt av tv-innehavarna behöver tidningsutgivarna inte betala för att nyheterna och reportagen används igen. Däremot kan tidningsmakarna själva bygga på, med till exempel kommentarer, bakgrund, debatt, ytterligare granskning.

»Genom att tillåta fri spridning av material som redan en gång betalats med licenspengar får vi bättre spridning av den bästa public service-journalistiken. Och en djupare, mer nyanserad och kvalificerad samhällsdebatt.«

Mikael Zackrisson, webbchef på va.se, lanserar förslaget på mediebloggen ssbd. Idén har har tidigare förespråkats av Joakim Jardenberg, vd på mediebyrån Mindpark.

Tidningsutgivarnas vd Anna Serner kommenterar idén på sin blogg och kallar den otroligt spännande. Förslaget har sin bakgrund i den senaste tidens diskussion om oschysst konkurrens gentemot kommersiella medier, när public service satsar på webben.

»Argumenten bakom är att det som är betalt med licenspengar måste anses fritt av alla att använda, vi har ju redan betalt för det. Därmed skulle Public Service kunna vara nyskapande och en helt obegränsat  spjutspets på ett sätt som skulle tillföra konkurrerande medier snarare än innebära ojuste konkurrens.«

En del av debattörerna föreslår att man dessutom ersätter tv-avgiften med en skatt.

Som jag ser det skulle vi då få en gigantisk skattefinansierad nyhets- och featurebyrå med en personalstyrka på över 4.000 personer. Vad säger Tidningarnas telegrambyrå, TT, med drygt 100 anställda, om det?

Rädslan att public service skulle konkurrera ut tidningsvärlden är på intet sätt ny. Den har funnits så länge vi haft radiosändningar i Sverige, från början under namnet Radiotjänst.

»Då Radiotjänst inledde sina sändningar nyårsdagen 1925 fick det nybildade radiobolaget inte producera egna nyhetssändningar. Tidningarna fruktade att de skulle konkurreras ut om nyhetsförmedlingen släpptes fri i ett snabbare medium med stor genomslagskraft. Därför fick TT, som ägdes av pressen, ansvar för att sammanställa och sända nyheter i det nya massmediet.«

Förslaget att släppa public service fritt att använda, för tidningar, andra massmedier, för privatpersoner och bloggare, lanserades som ett sätt att riva upp konkurrensen mellan public service och tidningsvärlden.

Som jag ser det skulle man bara flytta konkurrensen, från mellan enskilda tidnings- radio- och tv-redaktioner till konkurrens mellan en stor, en gigantisk och några små byråer som förser en hel mediemarknad med material.

Kanske minskar Norran en tjänst eller två på webbredaktionen, när de nu ändå får material gratis. Kanske slutar Norran köpa material från Nyheter i norr när det går att använda Sveriges radios och Sveriges televisions lokala material från Arvidsjaur och Arjeplog. Kanske tystas några röster i varje region, i varje stad. Och så har vi lite enfaldigare mediemarknad.

Eller kanske använder Norran gratismaterialet som avstamp för en bredare rapportering och djupare granskning. Kanske får tidningsvärlden ett uppsving, utvecklingsmässigt, nyhetsmässigt och ekonomiskt. Är andra branscher i Sverige beredda att låta tidningsvärlden få ett sånt skattefinansierat uppsving?

Tidningsutgivarnas vd Anna Serner skriver inte så mycket om vad hon själv, och tidningsföretagen egentligen tycker om idén med öppen licens på public service-material, utan undrar mest vilka invändningar andra kan ha mot förslaget.

»Slutligen undrar jag hur cheferna för Public Service skulle gilla en ny roll. Att inte se sig som störst och bäst utan som tjänare till de kommersiella medierna. Jag tycker de skulle tjäna på en mer ödmjuk inställning till sin omvärld redan nu, men det här skulle verkligen ställa saker på sin spets.«

Sveriges radios vd, Mats Svegfors tar dock kritiken om oschysst konkurrens med ro:

– Det finns många aspekter på den diskussionen. Ett mycket enkelt svar är att vi har ett uttryckligt uppdrag från regeringen att vi ska finnas på de plattformar där publiken finns.

Jag har skrivit tidigare i public service-debatten, senast här som svar på Zackrissons postning, och tidigare i kommentarer på Jardenbergs blogg.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 1 april, 2010 11:31

    Debatten om Public Service är svår, det öär mycket känslor inblandade. Ditt inlägg handlar om tre saker. Det ena är på vilket sätt SR ska finnas på nätet, där Mats Svegfors menar att det är oproblematiskt. Uppdraget är tydligt att finnas på alla plattformar. Jag, eller tidningarna, har inte invänt mot det. Vad vi på TU haft åsikter om är att det borde finnas gränser för hur SR, och övriga Public Servicebolag (PS-bolag), ska få finnas där. Den frågan är inte oproblematisk menar jag.
    Det andra är det förslag som Zackrisson och Jardenberg lanserat. Slutligen kan man diskutera om licensavgifter är att föredra framför skattefinansierad PS.

    Det första om PS närvaro på nätet och var gränsen går.
    I Danmark lägger PS ut födelse- och dödsannonser på nätet. Det tycker de är inom uppdraget. I Sverige har vi inte det, än. Betyder det att liknande förslag inte kan komma? Och ska vi få ha webb-shopar där man säljer Bolibompaspel? Är det inom uppdraget? Jag tycker inte det är orimligt att Eva eller Mats, eller en efterträdare, ska behöva ett förhandsbesked om att det är OK. Ett oberoende OK, där inte vi jäviga kommersiella medier eller PS-bolagen själva ska fatta beslutet om var gränsen går för ett PS-uppdrag.
    När vi har debatterat detta möts vi från PS-cheferna inte av någon lyhördhet eller reflekterande syn på sin egen position som har garanterade intäkter via lag och är oberoende av konjunktur. De tycker att det är ”oproblematiskt”. Och att vi är bakåtsträvare. Alla får ha sin åsikt, men en ömsesidig förståelse för de olika förutsättningarna skulle inte skada.
    Eftersom en mer nyanserad debatt verkar svår att ta med PS tycker jag Zackrissons och Jardenbergs idé är väl värd att fundera över. För även om Norran inte betalar för innehållet direkt så är det gjort indirekt genom den licensavgift alla medborgare betalar (inkl Norran är jag övertygad om). Skulle man inte kunna reflektera över om inte det materialet skulle spridas så mycket som möjligt så att licensbetalarna fick mest nytta för pengarna? Att TT skulle förlora en kund har de säkert själva åsikter om, men TT ägs trots allt av övriga tidningar. Den diskussionen är dock en fråga för dem.
    Men om man då slutligen släpper allt PS-material fritt, vad betyder det för licensen? Jag kan inte se annat än att den då helt gjorts om till en skenskatt, och då tycker jag den lika gärna kan få formen av skatt. Jag är medveten om att man kan ha åsikter för och emot denna fråga (vilket man också har från politikerhåll). Men de facto är PS redan nu styrt av en politiserad styrelse och trots det tror jag inte någon inom PS-bolagen skulle hålla med om att de känner sig politiskt styrda. Så vad skulle skillnaden bli?
    Varför argumenterar jag mest för vad andra kan tycka och tänka? För att jag tror att det är ett hypotetisk förslag att allt skulle bli fritt. Men där finns korn av spännande tankar som kanske skulle vända upp och ned på många mediebolags verklighet. Kanske skulle det vara bra.
    Oavsett skulle kanske tankarna runt några av de kornen kunna leda till något nytt. Ett nytt samtal? Bara det skulle vara mycket värt.

    • 1 april, 2010 20:09

      Visst är känslorna med när man pratar om public service, i allafall när jag gör det. I tio år har jag jobbat som nyhetspresentatör/reporter på SR Västerbotten, och jag älskar mitt jobb och brinner för public service. Jag älskar också webben, och de möjligheter den ger till kontakt mellan redaktion och publik, mellan människor. Det är också förklaringen till att jag kastar mig in i den här debatten.

      Jag ser förslaget om creative commons/öppen licens på allt public service material som ett hypotetiskt förslag. Att faktiskt genomföra det skulle bland annat direkt stöta på problem med att reda ut upphovsrätterna för fast anställda, frilansare, externa bolag, medverkande, musiker m fl. För att inte tala om public service trovärdighet och oberoende, förtroendet hos intervjupersoner som plötsligt befinner sig i skvallerpress efter en intervju i P1 morgon (det har jag skrivit om föut).

      Men visst är det intressant att vända och vrida på idén, fundera över varför den förs fram, om och hur man skulle få de effekter man söker. Det var här, i förhoppningen att denna idé skulle lösa frågan om public service oschysst konkurrerar med tidningsföretagen, som jag prövade tanken – hur skulle det bli då, för ett vanligt tidningsföretag. Den slutsats jag drar är att man inte alls neutraliserar konkurrensfrågan utan bara flyttar gränsen. norran.se och vk.se skulle konkurrera på lika villkor, med tillgång på extra gratismaterial – däremot skulle man slå undan benen på nyhetsbyråer och frilansare som vill sälja samma typ av material som public service då skulle erbjuda gratis. Dessutom föreställer jag mig att vi skulle få en konkurrensdiskussion om t ex inspelad teater, konsert etc gratis på webben kontra skivindustri etc. SR har ju i dag ett 30-dagars lyssningsarkiv för det fulla radioljudet inklusive musik. Ska ljudfilen ligga ute längre, poddas, tas musiken bort.

      Jag tycker att det är självklart att vi ska diskutera public service uppdrag, även för webben. Vi behöver diskutera de ekonomiska, journalistiska och kulturella målen och förutsättningarna. Var finns publiken och vad är det den vill ha? Hur speglar vi den kulturella mångfalden, hur når vi dem som inte är uppfödda med public service eller som släpper oss efter Bolibompa? Om den publiken inte attraheras av Ring så spelar vi en tidig helgmorgon behöver vi erbjuda vad publiken vill ha. Fler och fler av mina bekanta, särskilt men inte bara unga, har inte en radioapparat, och tillbringar mindre tid framför tv:n. Datorn är underhållningscentret för musik, film, tvplay, spel, nyheter. Man kollar på Uppdrag granskning när man vill, man upptäcker Anders och Måns och garvar läppen av sig i P3:s humorarkiv.

      Den här publikgruppen är attraktiv för både kommersiella medier och för public service. Jag är övertygad om att tidningsföretag, tv-bolag, spelföretag, musikbolag etc jobbar intensivt med frågan om hur man ska få en ung generation att bli kunder, publik. Om 23-åringen inte prenumererar på morgontidningen när han flyttar hemifrån – kommer han att göra det om tio år? Var vill filmälskaren se sin film, på bio, i tv:n, hur vill man betala – film för film eller abonnemang? Det måste vara public service uppdrag att vara ett reklamfritt, politiskt och ekonomiskt oberoende alternativ även på webben.

      Hur politiskt och ekonomiskt oberoende är vi då? De senaste åren har vår medelstilldelning ökat mindre än utgifterna, ökningen har inte ens täckt löneökning enligt avtal, än mindre ökade lokalkostnader etc eller investeringar som digitala sändningssystem. I praktiken har vi alltså fått rationalisera. Vi är alltså inte opåverkade av samhällsekonomin, konjunkturer. Ett sätt vi kan påverka budgeten är att dra in inkomster. Vi hyr ut en tekniker. Vi gästföreläser på universitetet. Vi hyr ut studion. Vi säljer skivor med Sommarprogram och blåluddiga Radioapor. Vilket, om något, av det skulle vara oschysst konkurrens? Spelar det nån roll om Radioapan eller Bolibompaspelet säljs i radio/tvhus eller online? Adventskalendern har vi sålt i årtionden, är den också oschysst? När radion har Sök & finn-program där lyssnare får efterlysa traktorsitsen till en Grålle är det oschysst mot betalannonsmarknaden? Om vi bjussar våra unga webbesökare på pyssel, spel, ringsignaler är det oschysst konkurrens mot tidningars och andra mediers webbsatsningar?

      Till ekvationen ska förstås läggas de kommersiella företagens huvudbry att utveckla produkter för webben som det går att få ekonomiskt lönsamma, ta betalt för eller generera intäkter på annat sätt som reklam eller försäljning av produkter med anknytning till produkten/tjänsten.

      Jag kan inte svara på var gränserna för public service uppdrag borde gå, men jag hoppas att vi får ha så fria händer att vi kan hänga med i en snabbt föränderlig medievärld och inte bromsas fast av långdragna politiska eller byråkratiska diskussioner och utredningar.

      Vad gäller synen på public service går en skiljelinje mellan höger och vänster, och så länge jag kan minnas har SVT och SR beskyllts för att vara vänstervridna. Nu har SR en chef som under studenttiden var engagerad moderat, har jobbat som statssekreterare under C, FP, M-regering, som varit knuten till marknadslibrala tankesmedjan Timbro och chefredaktör för SvD, obunden moderat på ledarplats, innan han blev landshövding. Uppgifterna förresten från Wikipedia i de fall jag inte mindes själv. Som ordförande för SR föreslogs först tidigare FP-ordföranden Lars Leijonborg, men han fick nöja sig med UR. Till SR-ordförande föreslog regeringen Agneta Dreber, som var med och grundade Stockholmspartiet, sedermera folkpartist i kommunpolitik och partistyrelse, men mest har hon jobbat som tjänsteman och chef i statsförvaltning. Kommer det att märkas att det finns en politisk bakgrund hos både styrelseordförande och vd? Kommer SR och SVT att beskyllas för högervridning nu? Jag har ingen aning. Jag hoppas att public servicebolagen ska uppfattas trovärdiga och inte som husbondens röst oavsett regerings- och riksdagsfärg.

      Jag befarar att om avgifts-/licenssystemet görs om till en skatt är det till nackdel för public servicebolagen. I dag känner vi till de ekonomiska förutsättningarna för några år i taget. Det ger stabilitet och trygghet att exempelvis göra investeringar som digitalt radiohus, att göra programsatsningar och omorganisationer och hinna landa på fötterna. Med en skatt dras bolagen in i de återkommande spekulationerna och besluten vår och höst i samband med budgetuppgörelserna. I värsta fall skulle vi kunna få ett räddhågsnare public service som inte vill stöta sig med makten.

      Sen har jag en personlig reflektion kring den här debatten. Både när jag såg Jardenbergs och Zackrissons texter såg jag timmarna gå medan jag väntade på att nån skulle hoppa in i matchen. 4.000 public serviceanställda – var är ni? Sen tänkte jag, varför ska jag sitta här och vänta på att nån chef eller webbutvecklare ska ta till orda, jag har ju egna tankar!

      Jag är glad att nån lyssnar och fortsätter samtalet – men jag vore ännu gladare om fler röster hördes, från chefer och medarbetare och lyssnare

  2. 2 april, 2010 10:57

    Vad befriande att läsa ditt inlägg. Jag tycker du sätter fingret på precis de punkter jag själv funderar över. och jag håller med om att fler borde reflektera. Inte bara de 4000 inom public service, utan även de 21000 inom tidningsvärlden.
    Jag tror verkligen att public service har ett enormt starkt stöd i Sverige även bland alla konkurrenter (som sagt har vi gjort en undersökning bland våra medlemmar som 83% ger sitt stöd). Med den tryggheten borde samtalet kunna kosta på sig att vara öppet och sökande.
    Vi får hoppas det blir så!
    Glad påsk

    • 2 april, 2010 13:48

      Trevligt med några glada ord till sist

      Fast lite Brasklapp slänger jag in – bara för att vi funderar kring samma frågor är det inte säkert att jag skulle komma till samma slutsats som dig ;)

      Glad påsk på dig också

      /Lillemor

  3. 2 april, 2010 23:29

    Ha ha, nej samma slutsats behöver vi inte komma till. Det är väl det som är ett öppet samtal?!

Trackbacks

  1. Tweets that mention SR – ett statligt TT? « Det måste vara radion -- Topsy.com
  2. jardenberg kommenterar – 2010-04-02 | jardenberg unedited

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: