Skip to content

Släpp public service fritt för demokratins skull

11 maj, 2010

Detta är en artikel som också publiceras i Medievärldens public servicediskussion

Svensk public service ska inte vara någon dammig statlig institution, förpassad till gammelmediafacket. Vi ska finnas där publiken finns, både för Agda med köksradion i stugan och för barnbarnet Arvid med sin nya Iphone. Vi ska göra bra och underhållande program, sända angelägna nyheter och debatter så att folk kan delta både i politiska val och i samtalet kring fikabordet.

Det är många som tycker om public service. Somliga, som Norrans chefredaktör Anette Novak, tycker att programbolagens verksamhet ska begränsas för att inte störa marknaden. Andra, som Johan Grafström, redaktionschef på UR, varnar för hur illa det kan gå när den som anser sig hotad får bestämma villkoren. Några, som Joakim Jardenberg, vd på Mindpark, och Mikael Zackrisson, webbchef på Veckans affärer, försöker bryta dödläget och lanserar idén att inte slåss mot public service utan göra det till sitt genom att det blir fritt att återpublicera public service-material. Och jag, som är reporter och nyhetssändare på SR Västerbotten, tycker att det är public service uppgift att vara en nagel i ögat på de kommersiella mediebolagen och att erbjuda folket bra nyheter, debatt och underhållning till ett vettigt pris, inte att vara leverantör av material till mediebolag som tjänar pengar på vårt arbete.

Nu ifrågasätts public service uppdrag. Igen, får man väl säga. På kulturdepartementet finns en rapport som föreslår att programbolagen måste fråga om lov innan man startar en ny satsning. Tanken är att det ska bli en avvägning mellan värdet för publiken och risken att licensmedel används så att kommersiella medier konkurreras ut. Inte oväntat är Tidningsutgivarna positiva till idén, och public service-cheferna negativa.

Jag skulle vilja backa bandet till att tala om varför vi har public service över huvud taget. Jag uppfattar att det är mitt uppdrag att finnas där publiken finns, i radion, tv:n, datorn och mobilen. Att finnas där för hela publiken, inte bara den del som anses kommersiellt lönsam. Att finnas där för folket, för att det är en demokratisk rättighet att ta del av nyheter, debatt, kultur etc. så man kan delta i samhället, demonstrera mot planerade nedskärningar och gå till val, men också för att kunna delta i fikarumsdiskussionerna på jobbet – var det rätt låt som vann melodifestivalen? Man ska kunna delta även om man inte har så mycket pengar. Även om man inte har råd med tidningsprenumeration och betaltjänster på nätet.

Allt fler väljer bort betaltidningar till förmån för gratistidningar och webben, och SOM-institutets undersökning visar att höjda priser fått 38 procent att sluta prenumerera och 23 procent säger att pengarna inte räcker till tidning. Det är fler som väljer bort tidningen av ekonomiska skäl än för att de inte har tid att läsa den eller för att de hittar sina nyheter någon annanstans. Det är klart att det är ett problem för tidningsvärlden och mediehusen att fundera över. Att stänga in Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion bakom utvecklingshämmande förhandsprövning kommer knappast att ge mediepubliken mer pengar.

I styrelserum och på redaktionsmöten, i radiohus och i tidningsdeskar diskuteras oupphörligt hur man ska nå ut till publiken. Hur ska vi behålla den trogna publiken, och hur ska vi locka dem som ännu inte hittat oss. I Storbritannien stötte public servicebolaget BBC på patrull med satsningen på BBC Jam. Johan Grafström, redaktionschef på Utbildningsradion skriver:

”Fallet med BBC Jam är snarare ett tragiskt exempel som visar hur illa det kan gå. Ett litet antal etablerade förlagshus lyckas – utan att tydligt specificera sin kritik och än mindre belägga att de faktiskt lider skada – stänga en tjänst vars ambition var att digitalisera och demokratisera det engelska skolsystemet. Förlorarna är barn och unga i Storbritannien som gått miste om ett stort ambitiöst läroprojekt i allmänhetens tjänst.”

Sveriges radios vice vd Cilla Benkö är ledamot av European broadcasting union, EBU:s radiokommitté. Den bild hon förmedlar, som i informationen från mötet i Kroatien häromsistens, är att public servicebolagen i Europa jobbar på mot framtidens radio. Att SR/svensk public service inte går att jämföra rakt av med jätten BBC/brittisk public service men att vi kan lära oss av debatten där. Att trots SR:s relativa litenhet så lyssnar man på SR i EBU.

”Vår kunskap är ledande och efterfrågas ständigt när det gäller både programutveckling och tekniska kunskaper men vi är också bland de främsta när det gäller att tänka marknadsföring av radio och public service.”

Jag kan förstå om Norrans chefredaktör Anette Novak ser public servicebolagen som en stark konkurrent. Vi ska vara en stark konkurrent till de kommersiella bolagen, det är ju precis det som är public service roll. Tyvärr har jag inte sett till de av licensmedel välfyllda kassakistor Novak talar om, så vi har i skrivande stund inte ens en heltidstjänst vikt för webbarbete på P4 Västerbotten. Det räcker knappast för att slå undan benen på de lokala tidningsföretagen och mediehusen.

Enligt min mening måste public service vara lika bra som de andra radio- och tv-stationerna och tidningarna är, annars är vi ju inte ett fullgott alternativ för nyheter, debatt, kultur, livsstilsprogram, barnprogram m.m. Lyssnarna, tittarna och läsarna ska veta att vi inte väljer ämnen utifrån vilka annonser man kan sälja i anslutning till reportaget. Novak, som hittade en matsatsning på SR:s nya sajt undrar: ”Finns det ett starkt behov av statens ”opartiska och sakliga” receptsamlingar?” Ja, kanske finns det faktiskt ett behov av recept som inte är gjorda för/av mejeribranschen, eller sponsras av olivoljeföretaget. Mat är ju inget nytt för Sveriges radio, som vd Mats Svegfors påpekar i en kommentar, matprogram i radio har vi haft sedan 1930-talet.

Att en mediemarknad i kraftig strukturomvandling behöver tid för att formas av många fria aktörer håller jag med Norrans chefredaktör om. Till skillnad från henne drar jag inte slutsatsen att det behövs ännu en statlig utredning av public service uppdrag, jag tycker vi behöver lyssna mer på publiken.

Vad ska det bli av radiokocken i framtiden, hur ska nyheterna bäst göras och förmedlas så att så många som möjligt kan ta del av dem? Du som lyssnar, läser och bryr dig om Sveriges radio är inbjuden att diskutera, kommentera, reflektera över Framtidsutredningen som nås även via @framtidensmedia på twitter.

Lillemor Strömberg
Reporter och nyhetssändare på Sveriges radio P4 Västerbotten

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: