Skip to content

Youtube minns vad du gjorde

12 februari, 2011
Det pratas mycket i dessa dagar om hur sociala medier ställer särskilda krav på att vi kan hantera balansgången mellan arbete och fritid, yrkesroll och privatliv. Att allt vi skriver kommer att bevaras i evighet amen och vi kan aldrig ångra den där festbilden eller svavelosande twiten.
Visst är det sant. Men det var sant redan med tryckpressen och nagrabandspelaren. Denna söndag i februari, i nådens år 2011, klickade jag på en twittrad länk och förflyttades nio år tillbaka i tiden.
Erika Åberg twittrar länken till SR Västerbottens cover på We are the world

Tweet Snow Aid Stockholm

Snow Aid Stockholm, denna skämtsamma drift med 08-ornas oförmåga att handskas med snön fick större uppmärksamhet än vi nånsin trott. Ett infall, ett korridorsnack och plötsligt blev det en bandad liten lunchkonsert på Sveriges Radio Västerbotten. På youtube, med väl valda vinterbilder, kan vi njuta av skönsången igen.
Året var 2002. Januari. Snön föll. Den brukar göra det. Fast inte i Stockholm tydligen, för där var det kaos. Snökaos. Efter några dagars tjatande om snökaos i alla medier tänkte vi, väl valda delar av Sveriges Radio Västerbotten att vi kunde hjälpa till. Vi kan ju det här med snö. Hur idén om en hjälpsång för det katastrofdrabbade Stockholmsfolket föddes vet jag inte, och denna inspelningsdag drog jag snabbt hem efter morgonpasset. Så succén kan jag inte alls ta åt mig någon ära för. Snow Aid Stockholm sändes i P4 Västerbotten, och Marie-Caroline Biver som tidigare jobbat hos oss sände den i sitt P5 Stockholm. Studio Ett lade in hjälpvisan i sitt körschema. TV4 Botnia ringde och ville filma. Lovikkavantar och däck efterlystes till Radiohusets stora studio.
 
Dock var det något lite oklart hur stockholmarna tog emot vår utsträckta hand. Marie-Caroline mejlar från Stockholm: ”TACK!!!! Tack alla för hjälpen och för den fantastiska sången. Jag vågar nästan påstå att samtliga stockholmare stämmer in. Självklart måste vi åtgärda er insats på något sätt. Hur kommer ni att märka.” Nästa mejl, från Maria: ”P5 radio Stockholm uppmanar Stockholmarna till ett ordkrig med norrlänningarna efter P4 Västerbottens ”nidvisa” till Stockholmarna. Trots Ingalills tappra försök att framhäva hjälptanken, solidariteten och empatin i Snow Aid så verkade inte P5:s programledare förstå vår goda vilja.”
Dock nådde massmediehajpen av vår insats för stockholmarnas behov inte sin kulmen förrän dagen efter, 10 januari 2002, då nyhetsbyrån AP, Associated Press International skrev: 
Heaviest snowfall in 15 years has Swedes struggling to clear streets
AP Photos available
By TOMMY GRANDELL
Associated Press Writer
   STOCKHOLM, Sweden (AP) – Swedish workers took to the roofs this week to rid buildings of icicles after the death of a teen-ager raised criticism about the Scandinavian country’s
ability to handle its heaviest snowfall in 15 years.
   Snow in Sweden, which sits on the Arctic Circle, is hardly news, but winters have been mild in recent years and authorities in the capital were unprepared for about 40 centimeters (16 inches) of snow between Dec. 19 and Jan. 3, the total amount that fell last year.
   Storms combined with freezing temperatures and high winds led to the usual power cuts, havoc on the roads and rail chaos nationwide.
////
No more snow was expected in Stockholm during the next days, meteorologist Sten Laurin said, but in other parts of central and northern Sweden the snowfall continued, creating traffic problems.
   Staff at a radio station in Umeaa in the more remote northern half of Sweden had some fun with the dilemma, writing a song to the tune of «We Are The World» in which they offered to share shovels and winter tires with Stockholmers.
   Umeaa is 500 kilometers (300 miles) north of the capital.”
Nä, vi behöver inte utmåla sociala medier som livsfarliga för att inget går att sudda bort. Det gick så bra att sprida mer eller mindre väl valda delar av vårt mer eller mindre professionella liv med gammelmedia innan Facebook. Och det kommer fortfarande att vara något vi måste träna på, reflektera över, när Twitterglöden falnat.
Vi som jobbar på radion pratar om att det är ett så flyktigt medium. Nu hörs jag, och nu är det borta. Det är förstås inte sant. Inte bara för att allt vi säger och gör i radioetern sparas i arkiv, utan för att det sparas i folks minne. I åratal kommer vi att minnas Cecilia Uddéns rapporter från ett Kairo i revolution. Jag ler fortfarande varje gång jag tänker på min kollega Per-Gunnar Erikssons direktsändning från den nyanlagda skridskobanan på torget.
Hur den här ljudsnutten hamnat på Youtube vet jag inte. Någon medarbetare från endera radiohusen? En radiolyssnare som bandat? En webbesökare som hämtat ner ljudet från vår sajt? Mindre troligt är kanske att någon medarbetare på Statens ljud- och bildarkiv lyssnade igenom just detta av alla inskickade referensband och fann denna pärla värd att förevigas lite extra. Någon fann i alla fall den värd att bevara – och skicka vidare.
Fantastiskt.
Annonser
One Comment leave one →
  1. Marie-Caroline permalink
    7 mars, 2011 14:22

    Än en gång; TACK! Fantastiskt kul att höra!/Marie-Caroline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: