Skip to content

SR fällt för Facebookreklam

8 september, 2010

Radio  och tv är inte längre analoga vågor av ljud och bild in i din apparat i köket, vardagsrummet och bilen. Radio och tv finns överallt; på bussen, älgjaktspasset, gymmet, skolkorridoren. Överallt där det finns tillgång till internet, där finns vi. På egen webbplats förstås, men också på andra plattformar. Youtube, Facebook, Twitter  för att nämna några.

Eller, vänta, får jag det? Nämna företagens, varumärkenas namn?

Jo, det får jag.

Men jag får inte uppmana publiken att söka upp Sveriges radio på andra webbplattformar.

Det avgjordes i måndags av Myndigheten för radio och tv (tidigare Granskningsnämnden för radio och tv, nu sammanslagen med Radio- och tv-verket i nytt uppdrag).

Att uppmana publiken att gå med i en grupp, bli fan, eller säga sin mening på pulic service-programmets Facebooksida går över gränsen. Detta är otillbörligt gynnande av kommersiella intressen, enligt beslutet där dock nämndens ordförande var skiljaktig och ville fria.

”Vid bedömningen av om en vara eller tjänst framhävs på ett otillbörligt sätt får beaktas om graden av fokusering och exponering varit redaktionellt motiverad utifrån ett informations- och underhållningsintresse hos tittarna.”

Däremot friades ett program som upprepade gånger nämnde public service-programmets närvaro, och publikens närvaro, på Facebook och Twitter.

”Granskningsnämnden anser att det måste vara möjligt för SVT/SR att vara aktiv på olika plattformar och sociala nätverkssidor, och även att hänvisa till dessa i programverksamheten.”
Public service ska vara en reklamfri zon. Den som tittar på Sveriges television, lyssnar på Sveriges radio och läser på våra webbar ska veta att vi inte är beroende av andra företags stöd i form av reklam. Att vi inte behöver vara rädda att förlora reklamkontrakt ifall vi granskar ett företag hårt. Att vi inte nämner ett företags förträffliga produkt för att företaget just skänkt en binge prylar vi får tävla ut, eller för att företaget bjussar på gratis entré till konserten eller finlandsresan.

Men det betyder inte att vi inte får prata om företag, nämna varumärkens namn, i positiva ordalag. I många fall är det förstås en fördel för företag bara att synas och bli omnämnda i massmedia även om nämnandet är neutralt. Företagen blir gynnade, vilket är tillåtet enligt reglerna för publice serviceprogrammen. Därmot får vi inte otillbörligt gynna.

”De upprepade uppmaningarna att besöka Facebook medförde dock en sådan fokusering på forumet som gick utöver vad som kan anses vara motiverat av detta informations- och underhållningsintresse. Granskningsnämnden anser därför att Facebook framhävdes på ett otillbörligt sätt i strid med bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen i radio- och TV-lagen.”

Det gäller att hålla tungan rätt i mun

”Debattens vågor om vårt reportage går höga på Twitter, så här säger en lyssnare…”

”Lyssnare har frågat på vår Facebooksida om…”

Är de okej?

”Säg din mening om vårt reportage på Twitter @SR_valet2010”

”Var med och tävla på vår Facebooksida…”

Inte okej?

De två besluten från Granskningsnämnden tar hänsyn inte bara till

* om det förekom uppmaningar till publiken att vara aktiva, ta ett beslut att gå med i en grupp till exempel, eller om informationen var passiv, här har det kommit in frågor

* utan också hur många gånger företaget/varumärket användes,

* och om det var motiverat av underhållnings- eller informationsintresse.

För mig som medarbetare i public service, på en lokal radiostation, känns gränserna inte helt glasklara. Och det finns bara ett sätt att gör dem tydligare.

Anmäl oss.

Granskningsnämnden och enbart granskningsnämnden kan sätta ribban för vad vi får säga i radio och tv. Ju fler beslut desto enklare för redaktionerna och ansvarig utgivare att se var gränserna går.

Intressant nog har jag inte sett något beslut som avgör vad vi får säga på vår egen webbplats. Hur många länkar till Youtube får jag lägga innan gynnandet blir otillbörligt? Får man uppmana ”Klicka här” för att komma till vår Facebooksida?

Hur tänker du?

Reblogg: En nationaldag att fira

6 juni, 2010

En gång för hundra år sedan hade jag en annan blogg, och bloggade en nationaldag sålunda:

Det var väl bra att han drog dalkarlarna med på uppror och körde iväg Kristian tyrann, men det räcker väl med Vasaloppet för att minnas det? Att Gustav Vasa införde en enväldig kungamakt med ärvd tron, bidrog till reformationen med målet att lägga kyrkans rikedomar under kronan, att han detaljstyrde till den grad att bönder som inte tagit in skörden i tid riskerade dryga böter, att han stoppade gränshandeln med Danmark, och slog ner upprorsmakare som protesterade mot skatterna – är det nåt att fira?

Om det varit så att den svenska nationaldagen firades helt för 1809 års regeringsform, då vore det en annan sak. I slutet på 1700-talet och början på 1800-talet var det oroligt i världen, franska revolutionen 1789, Danmark förklarade Sverige krig, Gustaf III skaffade sig mer makt, men blev mördad på teatarn. Nästa kung intrigerade först mot Storbrittanien, sedan med. Missnöjet med Gustav IV Adolfs krigsföring var stort, och han kuppades bort, men det visade sig svårare än kuppmakarna trott att bli av med ryssarna, och Finland fick svenskarna inte tillbaka.

Det var nu juni 1809, och riksdagen fastställde en ny regeringsform. Nye kungen Karl XIII förlorade sin makt att döma, makten delades mellan kungen, riksdagen och domstolen. Adeln förlorar en del makt och privilegier. Högsta domstolen fick vi, och det första konstitutionsutskottet (som kan ifrågasätta regeringens styre), justiekansler och justitieombudsman, det är riksdagen och inte kungen som har rätten att beskatta folket – och här får svenska folket vissa medborgerliga rättigheter som viss religionsfrihet, yttrandefrihet, säkerhet till person och egendom, och därtill tryckfrihet, dvs rätten att ge ut tidningar som inte censureras, vi fick rätten att återge offentliga handlingar och protokoll m.m.

En liten bit på vägen mot ett demokratiskt statskick, det kan vi väl fira, även om vi inte gillar Gustav Vasa?

Förresten kan jag på en gång meddela att allt detta om kungarnas krigande osv hade jag ganska luddiga begrepp om innan jag nyttjade google, wikipedia, susning, runeberg, riksdag och regerings hemsidor…

Hade ni förresten en aning om att våra landshövdingar är engagerade i Rikskommittén Sveriges Nationaldag? Visste ni ens att nån sån kommitté fanns? Jag gjorde det inte…

”Rikskommittén Sveriges Nationaldag skall främja respekten och intresset för nationaldagen och för den svenska flaggan. Kommittén skall främja firandet av nationaldagen genom att samarbeta med lokala organisationer i rikets län och kommuner.”….”Huvudmän för kommittén är rikets landshövdingar. Huvudmännen tilllsätter styrelse för rikskommittén. Riksdagens talman är kommitténs ordförande.”

Och på den tiden, för hundra år sedan, hade jag inte vett att infoga länkar i texten

Om tio år

4 juni, 2010

…Under arbete..

 

Jag fick en fråga som fick mina små grå att arbeta.

Vilken är den största förändringen som skett i medievärlden om tio år?

Min första tanke, jamen herregud, hur ska jag veta? Jag tar dagen som den kommer och vet inte ens vad jag ska äta till middag i dag…

Nå, efter att ha styrkt mig med kinakrogens buffé började jag tänka. Och pratade med 22-åriga Viktor, och med radiokollegan Anders.

För tio år sedan, när jag var ny journalist, garvade jag åt den som spådde tidningens och bokens död. ”Man kan ju inte ta med sig datorn i sängen”. Nu ligger jag i sängen och skriver på 12″-laptop, lyssnar på Black Sabbath via Spotify, kollar nyhetsflödet i rss-läsare och twitter.

Om tio år tror jag att mediekonsumenten ännu mer än i dag vill ha vad hen söker omedelbart och överallt. Det kan betyda att radio- och tv-kanaler som de tablålagda flöden vi känner inte längre finns – vem vill vänta på Ekot kvart-i-fem?

Min tio år gamla bilradio låter mig välja fram trafikinfo och nyheter, därutöver lyssnar jag på egenvald musik. I dag kan jag välja bort tv-reklam, hårddiskinspelaren gör mig mindre beroende av tablån och filmer hyr jag via bredband.

Om tio år tror jag mediekonsumenten väljer sitt eget flöde och fyller det med nyheter, film, debatt, humor, dokumentär, barnprogram. Online på beställning, nedtankat till egen hårddisk, kanske prenumererat som den gamla radiotidningen, att se/lyssna/läsa när man vill, vid skrivbordet på jobbet, tv:n hemma, mobilen på bussen.

Ooops, nu måste jag springa, skriver mer i kväll

Det här blev i alla fall svaret jag skickade iväg till Framtidsutredningen och den interna tidningen.

»Om tio år tror jag att mediekonsumenten ännu mer än i dag vill ha vad hen söker omedelbart och överallt. Det kan betyda att radio- och tv-kanaler som de tablålagda flöden vi känner inte längre finns – vem vill vänta på Ekot kvart-i-fem? Mediekonsumenten skapar sitt eget flöde av nyheter, film, kompiskonversation, musik, debatt etc, online i realtid eller beställt att ta del av när man har tid. Reklamen är självklart skräddarsydd utifrån dina nätvanor och vad du för tillfället ser/hör/läser, och den som har råd köper sig fri från reklamen. Konnässörer, samlare, undergroundgrupper håller old school-fanan högt och lägger boken på nattduksbordet, köper/säljer vinyl på auktion, och skickar demos på kassettband mellan varandra. Men kommer radion att ha den kultstatusen, att tillräckligt många vill betala för kanalerna?«

Vad tror du blir den största förändringen som skett i medievärlden om tio år? Hur tror du radio och tv utvecklas? Vilken blir public service roll?

Släpp public service fritt för demokratins skull

11 maj, 2010

Detta är en artikel som också publiceras i Medievärldens public servicediskussion

Svensk public service ska inte vara någon dammig statlig institution, förpassad till gammelmediafacket. Vi ska finnas där publiken finns, både för Agda med köksradion i stugan och för barnbarnet Arvid med sin nya Iphone. Vi ska göra bra och underhållande program, sända angelägna nyheter och debatter så att folk kan delta både i politiska val och i samtalet kring fikabordet.

Det är många som tycker om public service. Somliga, som Norrans chefredaktör Anette Novak, tycker att programbolagens verksamhet ska begränsas för att inte störa marknaden. Andra, som Johan Grafström, redaktionschef på UR, varnar för hur illa det kan gå när den som anser sig hotad får bestämma villkoren. Några, som Joakim Jardenberg, vd på Mindpark, och Mikael Zackrisson, webbchef på Veckans affärer, försöker bryta dödläget och lanserar idén att inte slåss mot public service utan göra det till sitt genom att det blir fritt att återpublicera public service-material. Och jag, som är reporter och nyhetssändare på SR Västerbotten, tycker att det är public service uppgift att vara en nagel i ögat på de kommersiella mediebolagen och att erbjuda folket bra nyheter, debatt och underhållning till ett vettigt pris, inte att vara leverantör av material till mediebolag som tjänar pengar på vårt arbete.

Nu ifrågasätts public service uppdrag. Igen, får man väl säga. På kulturdepartementet finns en rapport som föreslår att programbolagen måste fråga om lov innan man startar en ny satsning. Tanken är att det ska bli en avvägning mellan värdet för publiken och risken att licensmedel används så att kommersiella medier konkurreras ut. Inte oväntat är Tidningsutgivarna positiva till idén, och public service-cheferna negativa.

Jag skulle vilja backa bandet till att tala om varför vi har public service över huvud taget. Jag uppfattar att det är mitt uppdrag att finnas där publiken finns, i radion, tv:n, datorn och mobilen. Att finnas där för hela publiken, inte bara den del som anses kommersiellt lönsam. Att finnas där för folket, för att det är en demokratisk rättighet att ta del av nyheter, debatt, kultur etc. så man kan delta i samhället, demonstrera mot planerade nedskärningar och gå till val, men också för att kunna delta i fikarumsdiskussionerna på jobbet – var det rätt låt som vann melodifestivalen? Man ska kunna delta även om man inte har så mycket pengar. Även om man inte har råd med tidningsprenumeration och betaltjänster på nätet.

Allt fler väljer bort betaltidningar till förmån för gratistidningar och webben, och SOM-institutets undersökning visar att höjda priser fått 38 procent att sluta prenumerera och 23 procent säger att pengarna inte räcker till tidning. Det är fler som väljer bort tidningen av ekonomiska skäl än för att de inte har tid att läsa den eller för att de hittar sina nyheter någon annanstans. Det är klart att det är ett problem för tidningsvärlden och mediehusen att fundera över. Att stänga in Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion bakom utvecklingshämmande förhandsprövning kommer knappast att ge mediepubliken mer pengar.

I styrelserum och på redaktionsmöten, i radiohus och i tidningsdeskar diskuteras oupphörligt hur man ska nå ut till publiken. Hur ska vi behålla den trogna publiken, och hur ska vi locka dem som ännu inte hittat oss. I Storbritannien stötte public servicebolaget BBC på patrull med satsningen på BBC Jam. Johan Grafström, redaktionschef på Utbildningsradion skriver:

”Fallet med BBC Jam är snarare ett tragiskt exempel som visar hur illa det kan gå. Ett litet antal etablerade förlagshus lyckas – utan att tydligt specificera sin kritik och än mindre belägga att de faktiskt lider skada – stänga en tjänst vars ambition var att digitalisera och demokratisera det engelska skolsystemet. Förlorarna är barn och unga i Storbritannien som gått miste om ett stort ambitiöst läroprojekt i allmänhetens tjänst.”

Sveriges radios vice vd Cilla Benkö är ledamot av European broadcasting union, EBU:s radiokommitté. Den bild hon förmedlar, som i informationen från mötet i Kroatien häromsistens, är att public servicebolagen i Europa jobbar på mot framtidens radio. Att SR/svensk public service inte går att jämföra rakt av med jätten BBC/brittisk public service men att vi kan lära oss av debatten där. Att trots SR:s relativa litenhet så lyssnar man på SR i EBU.

”Vår kunskap är ledande och efterfrågas ständigt när det gäller både programutveckling och tekniska kunskaper men vi är också bland de främsta när det gäller att tänka marknadsföring av radio och public service.”

Jag kan förstå om Norrans chefredaktör Anette Novak ser public servicebolagen som en stark konkurrent. Vi ska vara en stark konkurrent till de kommersiella bolagen, det är ju precis det som är public service roll. Tyvärr har jag inte sett till de av licensmedel välfyllda kassakistor Novak talar om, så vi har i skrivande stund inte ens en heltidstjänst vikt för webbarbete på P4 Västerbotten. Det räcker knappast för att slå undan benen på de lokala tidningsföretagen och mediehusen.

Enligt min mening måste public service vara lika bra som de andra radio- och tv-stationerna och tidningarna är, annars är vi ju inte ett fullgott alternativ för nyheter, debatt, kultur, livsstilsprogram, barnprogram m.m. Lyssnarna, tittarna och läsarna ska veta att vi inte väljer ämnen utifrån vilka annonser man kan sälja i anslutning till reportaget. Novak, som hittade en matsatsning på SR:s nya sajt undrar: ”Finns det ett starkt behov av statens ”opartiska och sakliga” receptsamlingar?” Ja, kanske finns det faktiskt ett behov av recept som inte är gjorda för/av mejeribranschen, eller sponsras av olivoljeföretaget. Mat är ju inget nytt för Sveriges radio, som vd Mats Svegfors påpekar i en kommentar, matprogram i radio har vi haft sedan 1930-talet.

Att en mediemarknad i kraftig strukturomvandling behöver tid för att formas av många fria aktörer håller jag med Norrans chefredaktör om. Till skillnad från henne drar jag inte slutsatsen att det behövs ännu en statlig utredning av public service uppdrag, jag tycker vi behöver lyssna mer på publiken.

Vad ska det bli av radiokocken i framtiden, hur ska nyheterna bäst göras och förmedlas så att så många som möjligt kan ta del av dem? Du som lyssnar, läser och bryr dig om Sveriges radio är inbjuden att diskutera, kommentera, reflektera över Framtidsutredningen som nås även via @framtidensmedia på twitter.

Lillemor Strömberg
Reporter och nyhetssändare på Sveriges radio P4 Västerbotten

Fusk i gemensamstyrka.se

13 april, 2010

Så har då redaktionen bakom GS-fackets tävling gemensamstyrka.se gått ut med informationen om fusket.

»Som ni ser i topplistan saknas plats nummer 3. Den tävlande idén som låg på plats nummer 3, ”Lilla löpet” har fuskat sig till röster, så det bidraget kommer tyvärr att diskvalificeras från tävlingen. Vi är ledsna över detta och ser nu över rutinerna så att sådant fusk ej kommer att ske igen. //Redaktionen«

Jag har ju skrivit om detta förut, och beskedet jag fått från redaktionen via mejl är att det endast är ett tävlingsbidrag som misstänks för fusk.

Till Lilla löpet har jag mejlat på de tre tillgängliga adresserna och bett om en kommentar, men inte fått något svar. Åtminstone inte ännu.

Tävlingen fortsätter i 18 dagar till, de 20 bidrag som fått flest röster den 1 maj går till final.

Att marknadsföra engagemang

11 april, 2010

Fackföreningsrörelsen bygger på solidaritet, att stå enade, att slåss för varandras gemensamma bästa. Facket är inte bara ett gäng socialdemokratiska politiker-in-spe i LO-borgen. Facket är visserligen sprunget ur arbetarrörelsen, kampen för drägliga förhållanden på fabriksgolvet, mot fabrikörn, träpatron. Kampen för att slippa vara livegen mot bonden, handlarn, chefen. Kampen för att slippa stå med mössan i hand och vara tacksam för vad man får. Men fackföreningsrörelsen i dag är mer än sin historia.

Det är en lobbyorganisation med utredningsverksamhet och presstjänst. Det är en kampanjmaskin som driver den svenska modellen som förebild i EU. Det är fotarbete som att kräva anställningsintyg och lön under inskolningen för sommarvikarierna. Det är lokala arbetsplatsombud och klubbar som förhandlar lönerna, ställer krav på konsekvensanalys vid organisationsförändringar, som bevakar att den som varit föräldraledig inte ställs åt sidan, som frågar efter lönekartläggning, mångfaldsplan och kompetensutveckling för medarbetarna.

Att vara förhandlare vid konferensbordet på den egna arbetsplatsen är inte alltid enkelt. Man får begära rådrum, gå ut och fråga sina fackliga kollegor, ringa avdelning/klubbstyrelse och be om råd. Man får spotta upp sig när arbetsgivaren ställer hårt mot hårt. Man får vara smart när man vill nå resultat på sikt. Man går facklig grundkurs, förhandlingskurs, åker på möten och diskuterar hur man löser situationer på andra arbetsplatser. Man har medlemsmöten och lyssnar vad medlemmarna vill att man ska prioritera att slåss för.

Att vara förtroendevald i facket, och sitta vid förhandlingsbordet för att representera medlemmarna är ett viktigt uppdrag. Intressant. Engagerande. Spännande. Upprörande. Irriterande. Utvecklande. Berörande. Ganska ofta får man höra medlemmarna uttrycka åsikter om arbetet, arbetsplatsen, cheferna, medarbetarna. Som ett mummel eller som en uppmaning. Nån borde göra nånting! Facket borde ta tag i det här! Ja just det. Du till exempel. Det är ju vi som är facket – du och jag.

Mot den här bakgrunden tycker jag att GS-facket gör helt rätt som marknadsför sig själva med tävlingen Gemensam styrka. Tävlingen går ut på att komma på en bra idé och samla stöd för den. Vinnaren får 100.000 kronor till en ideell förening, organisation eller ett projekt. Människor kan göra skillnad, men det krävs gemensam styrka för att det ska fungera, skriver facket på tävlingssajten.

»Gemensamstyrka.se handlar om att gå tillbaka till grundtanken, den ideologiska basen i fackföreningsrörelsen. Att den kollektiva styrkan ger de individuella fördelarna och att vi måste hålla ihop både lokalt, nationellt och globalt för att hjälpa varandra.

Fungerar gemensamstyrka fortfarande? Hjälp oss att testa!«

En databas och ett nätverk som hjälper till att hitta underrepresenterade alternativ – pyssliga män, kvinnliga Colombiakännare, manliga jämställdhetsföreläsare osv. Ett professionellt djurhem byggt av ideella krafter. En tidning för barn. Konst som tar plats i för tillfället tomma lokaler. En mötesplats för Västeråsungdomar med funktionshinder. Fackligt arbete för peruanska byggnadsarbetare. Vem som helst kan starta en idé, kanske finns redan ett projekt du vill samla stöd till, en förening som behöver stöd för att förverkliga en idé, till och med politiker får vara med, som Åsa Ögren, byggnadsnämndens ordförande i Umeå, socialdemokrat, som vill samla kunskap från både forskare och företag om att bygga bättre, energieffektivare hus.

Under tävlingsperioden får varje fysisk person rösta en gång per dygn och projekt, men på hur många projekt man vill. Den som vill vinna, eller åtminstone komma med i finalgruppen, samlar alltså stöd via vänner, twitter, mejl, facebook etc och ber dem alla rösta en gång om dagen.

Tyvärr misstänks nu fusk i tävlingen. Ett av de topplacerade bidragen utreds, och riskerar diskvalificering. Det fick jag veta i helgen när jag skrev och frågade varför Lilla löpet inte gick att hitta som vanligt.

Hej

Jag var in och röstade nu på morgonen och upptäckte att idén Lilla löpet inte fanns med på topplistan trots att den fått omkring 4000 röster.

Det gick att söka fram Lilla löpets-rösta-sida, men när jag klickade på Läs mer får jag upp ett felmeddelande Sidan finns inte?

Vad är det som hänt?

 

Hej Lillemor!
Tyvärr är tävlingsbidraget ”Lilla löpet” starkt misstänkt för fusk-röstning. De som startade projektet har använt ett dataprogram som har röstat åt dem. Så bidraget är bortplockat ur tävlingen medan utredning pågår. Stor risk att bidraget kommer att diskvalificeras.
Väldigt tråkigt att man fuskar på en sådan bra idé tycker vi.
//Redaktionen

Jag hoppas att det visar sig att misstankarna var ogrundade. En nyhetstidning för barn borde ha alla möjligheter att samla stöd från tillräckligt många utan fusk. Idén om en nyhetstidning för barn tycker jag är skitbra. Som barn såg jag förstås Barnjournalen, och min egen unge parkerade jag framför REA. Jag tror absolut att ungar är intresserade av nyheter och aktualiteter, bara man gör det för dem, med deras perspektiv, på deras språk.

Jag har förresten ställt följdfrågor om det finns misstankar om fusk i fler fall, och varför man ännu inte informerar på webbplatsen om vad som hänt med tävlingsbidraget, men ännu inte fått svar. Jag antar att de som röstat på Lilla löpet undrar vad som hänt. Fusk i en tävling som marknadsför engagemang från individer för att visa att gemensam styrka kan göra skillnad går så himla tvärt emot budskapet.

Lilla löpet-redaktionen har också fått ett mejl, och ska självklart få möjlighet att kommentera misstankarna om fusk.

Uppdaterat 13 april 2:49:
Redaktionen bakom gemensamstyrka.se har gått ut med information om fusket, vilket jag bloggat om. Ännu ingen kommentar från Lilla löpet.

Vita huset kvittrar medan folket ser krigsmord

6 april, 2010

Det går fort på twitter och facebook. Oerhört fort. Nyheten om jordskalvet i Mexico som skakade även delar av USA rapporterades i en flod av meddelanden om gungande lampor och hyllor och på youtube fanns inom några minuter filmer av pooler vars vatten kastade sig upp på terassen. Och snabbt, snabbt är nyheten ute i stora massmedia.

@josephmorin: Wow this #Earthquake just really drove it home for me. TV News is dead. CNN is just reading straight from Twitter, Facebook

Denna annandag påsk får vi ett nytt exempel på sociala medier som nyhetsfömedlare. Medan Barack Obama och Vita Huset på twitter småpratar om den traditionsenliga äggrullningen vid Vita huset utlyser Wikileaks en presskonferens. Det hela startade för sådär elva timmar sedan

@zwitscherdotcom: Is there a live stream of the @wikileaks press conference?

@whitehouse  Today’s the Easter Egg Roll, rock ‘n’ egg roll from anywhere, visit WH.gov/Live @justinbieber @GLEEonFOX @SaraBareilles

@wikileaks: LEAK: Cover-up of murder of civilians and journalists through US forces in Iraq. Video at: http://bit.ly/cyMk3S

@dekaminski Har du inte tidigare retweetat något, gör det nu. @wikileaks video på http://collateralmurder.org/ är sjukt viktig.

 @omeryl: reuters press releases after murder of journalists: http://bit.ly/dC5WdK & http://bit.ly/97dCW9 after #wikileaks video

@kingasanden Anybody seen any official comments on the #wikileaks #iraq video so far?

@BarackObama Opening the 2010 baseball season with the first pitch at Nationals Park today.

@whitehouse RT @justinbieber: I’m at The WHITE HOUSE!!! // Watch live now at FB http://bit.ly/8YQa2S Or at http://wh.gov/live

@weddady Swedish sydsvenska is the 1st media outlet I could find writing about the wikileaks video from today..no wonder, they’re on twitter

@whitehouse Your choice: Watch JK Rowling read or Sara Bareilles perform http:// wh.gov/live

@MSunnerdahl: Huffington Post on the #wikileaks video: http://huff.to/aaWHXF

@whitehouse You’re upset b/c you missed @justinbieber at the WH aren’t you? On again in a couple minutes. It’s ok. http://wh.gov/live

Och så fortsätter det medan timmarna går, Al Jazeera, BBC och The Guardian plockar upp nyheten som ger en helt ny bild av en dödskjutning i Bagdad 2007. Och Vita huset övergår äntligen till nåt seriösare än äggrullning och kändistittar

@whitehouse RT @PressSec: Find out if you can save $$$ on your taxes thanks to recovery plan #arra – pass it along! http://bit.ly/av84Lk

En timme senare finns någon sorts kommentar/bekräftelse

@kingasanden Anonymous official confirms authencity of #wikileaks video to the AP: http://bit.ly/cmkr8L

Men presidenten och Vita huset fortsätter sitt sorglösa kvitter

@whitehouse looking forward to it! RT @huffpostcollege: Which question would YOU ask the White House? See here and VOTE! http://huff.to/aDhOim

@BarackObama Tomorrow, Arne Duncan will be answering your questions on education reform. Ask a question here: http://j.mp/cTzX6i

Först sådär tio timmar efter de första rapporterna om läckan tar de stora amerikanska medierna upp nyheten

@splitmind_de: Mainstream slowly adopting the #wikileaks story. Top News on Fox News: http://bit.ly/18bKG

 @cnnireport: on #wikileaks purported Apache helicopter video http://on.cnn.com/94RUNG – CNN pentagon team is investigating

@kingasanden Military comment: no reason to believe there were civilians RT @cnnbrk: Video shows journalists’ deaths http://on.cnn.com/crLQgT #wikileaks

Det finns självklart förklaringar till att det tar längre tid innan stora amerikanska massmedier går ut med denna story jämfört med jordskalvet. Man vill hinna kolla källan och söka bekräftelse. Man vill inte gå ut med felaktiga uppgifter i en historia som rör civila offer i krig.

Vad jag har svårare att förstå är det sorglösa kvittrandet från Vita huset och presidenten Barack Obama medan detta utspelar sig för öppen ridå. Jag tror att det inte dröjer länge innan folket börjar ställa frågor och krav, direkt och ihärdigt, till både makthavare och massmedia. 

Jag ser fram emot det!

Det sägs att bakom Barack Obamas valseger låg ett aktivt arbete med satsning på sociala medier. Jag är förvånad över bristen på fingertoppskänsla hos twittrarna. Någon kontakt mellan utflödet från 1600 Pennsylvania avenue och Twittervilles medborgare tycktes inte finnas. Alls. Som ett cocktailparty på de välansade gräsmattorna, men där endast värden är på partyhumör. Bisarrt.

På något sätt måste ändå de traditionella massmedia – och berörda makthavare – förhålla sig till uppgifterna. Får jag föreslå följande mall:

Vi har just fått rapporter om …. från…. Uppgifterna är ännu obekräftade. Vi återkommer så snart vi vet mer.

Anders Mildner på Svenska dagbladets Nya medier-blogg gör ytterligare en reflektion – kan man lita på tidningarna, de stora massmedierna? Och är det sant att de sociala medierna ägnar sig åt rykten utan krav på sanning?

P.S. ta tidsuppgifterna med en nypa salt. Dels avrundar twitter till närmaste timme, dels var det ett tag sen jag började skriva och jag idsinte gå tillbaka och flytta alla referenser just nu